All Posts By

gobesitas

aug 30 2021
Love0
Food labelling Chile

Obesity -who is to blame? Part 4

By About obesity, Body weight regulation, Food and drink, News, Obesity prevention, Online resources No Comments

In Sweden we have laws and regulations!

We have traffic legislation: we drive on the right, we have to take a test for a driving licence, have the car inspected regularly, drive sober, wear a seat belt and comply with speed limits. We even have special traffic police. The cars themselves are made increasingly safe, they are also crash tested.

We also have alcohol legislation; with age limits, Systembolaget, alcohol tax, warnings in alcohol ads. Tobacco is the same: age limits, warnings on packaging, tobacco tax and recent ban on smoking in outdoor dining areas. Drugs are completely criminalized.

 

Why do we have all this?

Couldn’t people just ”take responsibility” and discipline themselves?

We have it because we know that without all this, people would be in harm’s way:

In Sweden, 324 people died and 2195 were seriously injured in traffic in 2018 (Swedish Transport Agency). Approximately 12,000 people die from smoking each year, while 100,000 fall ill with smoking-related disease (National Board of Health and Welfare/Public Health Agency of Sweden). About 2,000 people die as a direct effect of alcohol per year, in addition, alcohol caused just over four percent of the total burden of disease in 2017 (data from the international global burden of disease(GBD) project).

Society/the government thus chooses to take responsibility for the population as a group through legislation, to steer it in the right direction. One can have political opinions on the details of the above, but no one would want to abolish all the laws and regulations. Right?

 

How much does overweight and obesity cost? More than you know

At the same time, obesity disease causes at least 3,400 deaths in the country per year. The total cost of overweight is SEK 23.4 billion per year, obesity an additional SEK 25.2 billion (report IHE). Every other adult Swede is currently overweight or has obesity(Public Health Agency of Sweden).

In response to this overweight and obesity epidemic, Swedish society is currently doing -what?

Almost nothing. (Well, we have a 15-year age limit if you want to buy a can of Red Bull and there are certain rules for what advertising to children may look like.) If we translate this approach to traffic, it would be equivalent to having right-hand traffic -but forget the rest (driving licence, speed limits, alcohol, seatbelt, traffic lights)…

We have petrol, alcohol and tobacco taxes. ”Fetmainitiativet” (the obesity initiative) proposed a Swedish sugar tax, but this was dismissed by the then responsible minister,who instead wanted to see a ”holistic approach”. There is still no sign of this ”grip”.

On the contrary, we are unbridledly exposed to advertising of high-processed foods, snacks and sweets almost everywhere. (Public service even allowed Melodifestivalen to have pure junk food as its main sponsor this year). In my large supermarket at home you have to step 20 steps(!) from the checkout to get out of the ”zone” with nothing but sweets, chocolate, chips and snacks -there is now even a mini shelf at the checkout between the merchandise band and the customer with small pieces of chocolate (just at eye level for accompanying children). No warnings, no age limits. Nothing.

The same government and society that otherwise impose traffic rules, age limits, extra taxes and warning labels choose to watch passively while the population becomes increasingly exposed to highly processed foods that we know lead to obesity disease. So now we as citizens are suddenly supposed to ”discipline ourselves” and take responsibility ourselves, apparently?

This is unreasonable and in every way illogical. In addition, the problem already costs us 3400 deaths and SEK 48.6 billion every year. (Let that sink in).

 

Then why doesn’t anyone do anything?

No one ”knows” exactly, but let’s speculate:

Do people realise that obesity is a disease, or do they think it is a poor lifestyle choice made by the patient? Considering Swedish healthcare professionals are basically not educated about obesity disease at all, then how much do our politicians and decision-makers know? Do they think high-processed food is harmless? How strong is the food industry’s own lobbying (quite strong, one might suspect)? How much public opinion is there to help people avoid overweight or obesity?

 

The Four Black Dots

In the next part of the series we will list our proposals for society measures, but you will get a little sample here: in Chile you have a pronounced overweight and obesity problem (75% of the adult population is overweight or obese). Since 2016, there has been an action plan in place to tackle this at the community level. The reason for this: Senator Guido Girardi, who is also a trained physician.

Chile has introduced a number of interesting reforms in this area:

Soda tax: sweetened beverages have an 18 percent tax.

The four Black Dots. If a food item is unhealthy in terms of sugar, salt, caloric content or saturated fat respectively, each of these categories results in a black stop-shaped label being put on the packaging. The customer can thus directly see if an item has zero, one, two, three or, in the worst case, four black dots. The effect is obvious and immediate: no more guessing what the small print in the table of contents really means, and extremely difficult for the producer to get around the problem via misleading advertising or the like.

Result: accompanying children often point out to mom or dad themselves that they don’t want food with black stop signs on -and the industry self-adapts to avoid the black labels. (Read more in the New York Times atricle.)

– ban on junk food advertising on radio and television between 6 a.m. and 10 p.m.

– ban on mascots and cartoon characters linked to junk food (e.g. Tony the Tiger at Kellogg’s).

So it is possible to make changes -if only the will to do so is there.

In the next blog section we will list our suggestions for action – follow us!

/Carl-Magnus

aug 30 2021
Love0

Obesity -who is to blame? Part 4

By Uncategorized No Comments

In Sweden we have laws and regulations!

We have traffic legislation: we drive on the right, we have to take a test for a driving licence, have the car inspected regularly, drive sober, wear a seat belt and comply with speed limits. We even have special traffic police. The cars themselves are made increasingly safe, they are also crash tested.

We also have alcohol legislation; with age limits, Systembolaget, alcohol tax, warnings in alcohol ads. Tobacco is the same: age limits, warnings on packaging, tobacco tax and recent ban on smoking in outdoor dining areas. Drugs are completely criminalized.

 

Why do we have all this?

Couldn’t people just ”take responsibility” and discipline themselves?

We have it because we know that without all this, people would be in harm’s way:

In Sweden, 324 people died and 2195 were seriously injured in traffic in 2018 (Swedish Transport Agency). Approximately 12,000 people die from smoking each year, while 100,000 fall ill with smoking-related disease (National Board of Health and Welfare/Public Health Agency of Sweden). About 2,000 people die as a direct effect of alcohol per year, in addition, alcohol caused just over four percent of the total burden of disease in 2017 (data from the international global burden of disease(GBD) project).

Society/the government thus chooses to take responsibility for the population as a group through legislation, to steer it in the right direction. One can have political opinions on the details of the above, but no one would want to abolish all the laws and regulations. Right?

 

How much does overweight and obesity cost? More than you know

At the same time, obesity disease causes at least 3,400 deaths in the country per year. The total cost of overweight is SEK 23.4 billion per year, obesity an additional SEK 25.2 billion (report IHE). Every other adult Swede is currently overweight or has obesity(Public Health Agency of Sweden).

In response to this overweight and obesity epidemic, Swedish society is currently doing -what?

Almost nothing. (Well, we have a 15-year age limit if you want to buy a can of Red Bull and there are certain rules for what advertising to children may look like.) If we translate this approach to traffic, it would be equivalent to having right-hand traffic -but forget the rest (driving licence, speed limits, alcohol, seatbelt, traffic lights)…

We have petrol, alcohol and tobacco taxes. ”Fetmainitiativet” (the obesity initiative) proposed a Swedish sugar tax, but this was dismissed by the then responsible minister,who instead wanted to see a ”holistic approach”. There is still no sign of this ”grip”.

On the contrary, we are unbridledly exposed to advertising of high-processed foods, snacks and sweets almost everywhere. (Public service even allowed Melodifestivalen to have pure junk food as its main sponsor this year). In my large supermarket at home you have to step 20 steps(!) from the checkout to get out of the ”zone” with nothing but sweets, chocolate, chips and snacks -there is now even a mini shelf at the checkout between the merchandise band and the customer with small pieces of chocolate (just at eye level for accompanying children). No warnings, no age limits. Nothing.

The same government and society that otherwise impose traffic rules, age limits, extra taxes and warning labels choose to watch passively while the population becomes increasingly exposed to highly processed foods that we know lead to obesity disease. So now we as citizens are suddenly supposed to ”discipline ourselves” and take responsibility ourselves, apparently?

This is unreasonable and in every way illogical. In addition, the problem already costs us 3400 deaths and SEK 48.6 billion every year. (Let that sink in).

 

Then why doesn’t anyone do anything?

No one ”knows” exactly, but let’s speculate:

Do people realise that obesity is a disease, or do they think it is a poor lifestyle choice made by the patient? Considering Swedish healthcare professionals are basically not educated about obesity disease at all, then how much do our politicians and decision-makers know? Do they think high-processed food is harmless? How strong is the food industry’s own lobbying (quite strong, one might suspect)? How much public opinion is there to help people avoid overweight or obesity?

 

The Four Black Dots

In the next part of the series we will list our proposals for society measures, but you will get a little sample here: in Chile you have a pronounced overweight and obesity problem (75% of the adult population is overweight or obese). Since 2016, there has been an action plan in place to tackle this at the community level. The reason for this: Senator Guido Girardi, who is also a trained physician.

Chile has introduced a number of interesting reforms in this area:

Soda tax: sweetened beverages have an 18 percent tax.

The four Black Dots. If a food item is unhealthy in terms of sugar, salt, caloric content or saturated fat respectively, each of these categories results in a black stop-shaped label being put on the packaging. The customer can thus directly see if an item has zero, one, two, three or, in the worst case, four black dots. The effect is obvious and immediate: no more guessing what the small print in the table of contents really means, and extremely difficult for the producer to get around the problem via misleading advertising or the like.

Result: accompanying children often point out to mom or dad themselves that they don’t want food with black stop signs on -and the industry self-adapts to avoid the black labels. (Read more in the New York Times atricle.)

– ban on junk food advertising on radio and television between 6 a.m. and 10 p.m.

– ban on mascots and cartoon characters linked to junk food (e.g. Tony the Tiger at Kellogg’s).

So it is possible to make changes -if only the will to do so is there.

In the next blog section we will list our suggestions for action – follow us!

/Carl-Magnus

aug 28 2021
Love0

Obesity -who is to blame? Part 3

By About obesity, Body weight regulation, Food and drink, News No Comments

On a normal day…

On the burger joint’s drive-thru: the taste of hot fresh grilled burger, a little sweetness from the dressing and bread, salty fries, bubby cola flavor from the soda -just what I needed now! (This is what a bliss point tastes like, see below!)

At the same time, at one of our info meetings: ”obesity is of course my own fault, no one has forced me to eat this much…”

Meanwhile, in a social media comment field: ”fat people have themselves to blame, no one has forced them to put all that rubbish in their mouths…”

At the same time, in a boardroom: ”… we see excellent growth in all markets, especially the Nordic market has developed favourably since we…”

Is all this connected? And if yes, then how? We’ll talk about that today.

 

Bliss Point

Let’s start with the meal we descibed. Now it was a Burger Meal of some kind, but might as well have been a microwave lunch, sweetened drinking yogurt or a Friday snack in front of the TV: here we need to learn about the term ”Bliss Point”. The following quotes are from Svenska Dagbladet’s article series on obesity the other week:

”Bliss point is a term that describes the proportion of sugar but also fat, salt and other flavors, which is maximally alluring to our reward system. If the point is exceeded, we feel disgust because it becomes too sweet or too salty. But all the way up to the ”disgust point”, the product gradually becomes increasingly attractive. The term bliss point has been used in the food industry since the 1970s when it was explored in detail.

An important discovery was when sugar, fat and salt are combined, the respective disgust point is raised and the product instead becomes super rewarding. For children, the disgust point is just over 25 per cent sugar, for some up to 36 per cent. That’s just over twice as high as for adults, and explains why products aimed at children are often made sweeter.

In addition, some ingredients can shift the disgust point upwards for other ingredients, thus increasing consumption, such as sugary soft drinks together with salty snacks.”

 

Bliss Point: the perfect combination of sweet, salty, fat

So it’s no coincidence that a Burger Meal looks the way it does – it’s the perfect, super rewarding, combination of sweet, salty and fat that releases the most rewarding neurotransmitters (endorphins, dopamine) in our brains. Once there, the various companies have gradually increased portion sizes and thus the profits – compare a burger meal in 1950 against today in the first picture, or how, among other things, our ”Friday in front of the TV” habit has increased Swedish potato chip sales in the second picture:

And so the ”no one has forced me” reasoning tags along, doesn’t it? This food is scientifically expert designed to produce as much reward hormones as possible in our brains every time we eat(!).

 

Study: High processed food -weight up

This spring, a very well-crafted study on just that was published by Kevin D. Hall in Cell Metabolism (”Ultra-Processed Diets Cause Excess Calorie Intake and Weight Gain…”). 20 adult participants, weight stable with BMI around 27, were stayed at the clinic for two weeks. They were randomized to either eat high-processed food or unprocessed food. They could eat as much or as little as they wanted. The result? Those who lived on high-processed food ate an average of 508 kcal more per day than the others, through eating more fat and carbohydrates, but not protein. After the study period, those who ate high-processed food had gained an average of 0.9 kg, those with unprocessed instead lost an average of 0.9 kg! See also the chart in the title image of the blog here above.

The study has, quite rightly, already received a great deal of attention. And note that these were weight-stable study subjects who did not have obesity, yet it becomes so obvious in just two weeks.

So you see, it’s all connected! Developing overweight/obesity is not the individual’s ”fault”, our food society is today like an ingeniously rigged minefield with ”bliss points” everywhere. (And so far, the government is doing nothing about this basically, but more about their responsibilities in the next blog section).

 

Big business

So to the boardroom we mentioned in the beginning: who are these companies?

Well, it’s Nestle (including Mövenpick and Dreyer’s ice cream, PowerBar, NesQuick, KitKat, Smarties), Pepsico (including Tropicana, Mtn Dew, Gatorade, 7Up, Pepsi, Pizza Hut, KFC, Taco Bell), Unilever (including GB Glace Group, Ben&Jerry, Knorr, Becel), Coca Cola (Fanta, Sprite, Monster, VitaminWater, etc.) -add the companies Mars, Kellogg’s, Kraft, McDonald’s, Restaurant Brands Int groups (including Burger King and Tim Horton’s), Orkla Foods (OLW m.m.) and a couple more and you have the majority of all processed foods in your own store at home.

This is big business –nothing is left to chance. Including our taste buds and reward systems.

A hefty cynicism can be found in these large companies’ product ranges: the same companies that have had full control of ”bliss points” since the 1970s, and are actively contributing to our ongoing obesity epidemic, are engaged in -you guessed it! -the weight loss industry: a quick Google search shows a market report on the globalWeight Loss and Obesity Management marketand finds some familiar companies listed there -Coca Cola Co., Nestle, Pepsico, Unilever, Kellogg’s…

So the same companies that create our highly processed, bliss point-optimized foods make sure to then also offer weight loss methods and make money off us once more, so to speak.

We can only imagine how perfectly orchestrated these companies feel that it is, when the consumers who suffer healthwise from weight gain only blame ourselves -or each other..!

The next section will be about society, government and politics. What should they be able to do to help us out of this? What have other countries already done and succeeded in? Follow us!

aug 28 2021
Love0
How does our way of getting around affect our health?

Obesity -who is to blame? Part 2

By About obesity, Body weight regulation, Obesity prevention No Comments

In Part 1 of our series, we talked about why the individual with overweight or obesity is constantly held personally responsible for their situation -even though obesity is a geneticly and hormonally controlled disease and not a of lack of character, or poor personal lifestyle choice. If you missed the part 1, you’ll find it here. In short: genes sensitive to obesity are the prerequisite for developing obesity, our community environment determines how many of those with sensitive genes then develop the disease.

If our increasing problems with obesity in society are not the fault of the individual, but the result of how we created our society – who or what is it that contributes to this? We’re going to start unraveling that now, starting with how we get around in everyday life:

Transport from A to B

When I went to school in the ’70s and ’80s, 90% of the pupils walked or bicycled to our school. Nothing strange about that. These daily movements burned perhaps 300-600 kcal per day. Spread over 38 school weeks of 5 days, it was actually 57,000 – 114,000 kcal in a year – just this little everyday routine. Kids don’t really do this today, do they?

We don’t see the road to school as really safe anymore – so schoolchildren today are increasingly being given a ride by mom and dad. Safer -yes maybe -but thereby you miss the 300-600 kcal listed above. If we add that during breaks or leisure time you don’t automatically play football, climb around at the playground or chase each other in general – we’ve invented smartphones and tablets with games and social media in it – then we’re starting to have a very passive everyday life for our children.

The Public Health Agency of Sweden and Generation Pep presented data on the subject at Almedalen Week last year: obesity prevalnece today is 20% among children in Sweden, the proportion of children cycling to school has halved since 1990 -while average caloric intake has increased by 200 kcal per day (!).

Microtransports

On to youth and adulthood. The same phenomenon can be found here, but in partly different guises: what was before natural was to walk -run if you were in a hurry! Or cycle distances in everyday life of 500 meters to a kilometre or two has today been given the trend term ”microtransport”. The technology behind it is efficient rechargeable batteries that power Hoverboards, Segways, electric skateboards, electric mopeds, electric scooters and e-bikes – the latter, as you know, even had government subsidies until very recently(!). What they all have in common, of course, is that they are new, cool, easy to get around with, often have quite impressive both maximum speed and range -but you burn zero or minimal calories.

”Riding is easy and fun. It’s easier than learning how to ride a bike, and more fun than walking on tiny feet… Get the App”

The quote is borrowed from one of the most common electric scooter companies, many of you see these every day in our cities. Their slogan is ’catchy’ isn’t it? ’Tiny feet’ suggests that you can probably try it at early ages..?

Any of you who have continued (like me) to be childish enough to like animated movies? Remember humanity in Pixar’s (amazing but dystopian) Wall-E? If not, check the clip here,you’ll soon understand where I’m going with this.

What should we do to combat overweight and obesity?

Society itself must do more. There are very good examples of organised projects, such as the ”walking school bus” in France where children are accompanied to and from school, or here at home by the fantastic work that is already taking place in Friskvårdsgruppen Halland – read more here!

But otherwise, we probably can’t expect smartphones, tablets or electric small vehicles to disappear -of course they won’t. They’re great -sometimes!

But they have physical inactivity – and therefore the risk of weight gain – as an obvious side effect. We need to understand that. We need to make our children understand that. Just because something exists, and can be used, doesn’t mean we have to do it all the time, does it? Next time – take a walk from A to B instead, all changes start there, with the first step you take.

/Carl-Magnus

In the next part,we knock on the door of probably the biggest culprit in our obesity epidemic – the food industry. Follow us!

 

aug 28 2021
Love0

Obesity -who is to blame? Part 1

By About obesity, Body weight regulation No Comments

I have been meeting patients with obesity for many years and talked to several thousand patients with obesity or overweight. What strikes you consistently, both in the affected individual and in the reactions they tell you about from their environment or previous healthcare experiences -is the discussion of guilt.

Whose fault is it… and why is it so important?

Whose fault is it that you suffer from overweight/obesity? Whose fault is it that you don’t fix the problem yourself by ”moving more and eating less”? Why do patients, their surroundings and healthcare (!) over and over again fixate on the issue of who is to ”blame for the problem” of overweight/obesity? We never do it in other situations?

Someone who falls, has a fracture and has to be treated in the hospital – doesn’t get cross-examined about ”risky behavior” by their loved ones or their treating orthopaedic surgeon before the fracture is even casted? Someone who is stressed at work, regularly drinks alcohol, doesn’t have time to exercise -and now develops angina; the environment does not point the finger at him/her for the ”sloppy lifestyle”, delaying or even refusing(!) treatment for the person to first ”get their act together”..? No, the heart disease patient immediately gets the proper examination and then the most modern medications. A conversation about the alcohol, stress and lifestyle choices during the care period, too, of course, but not with a ”blame yourself” attitude linked to it. And why? Because both fractures and coronary artery disease are diseases. And we have the right to treatment for our diseases, right?

Now it is just that obesity is also a disease, classified as such by, among others, the United Nations. WHO and American AMA. It’s not a poor lifestyle choice by a less intelligent person who lacks character, it’s a disease.

Who is at risk of developing obesity, and how many people are affected?

Obesity in society develops in two stages: the first step is whether you are at risk of getting the disease obesity at all or not – this is determined by your genes. If you have genes that are sensitive to our obesogenic (obesity-inducing) environment, then you are at risk. Step two is how many of those with sensitive genes who then develop the disease. It is determined by our daily environment – that is, our community. More about this in part 2 of the blog series.

Time to wake up – the earth is round, not flat -obesity is disease, not laziness

Why do we continue to stigmatise, discriminate and bully people with obesity? A strong part-explanation is ignorance. Obesity is a complex, hormonally controlled disease – but very few know about this.

Within Sweden’s healthcare educations – including the medical program! Nothing is basically being taught about obesity. Zero. Nothing. Let that sink in.

And if you don’t know anything about a condition and then meet this particular condition every day, what are you going to do? Well, you have to make something up. Hence the most common prescription ”you have to move a little more and eat a little less, so…”. The idea behind this phrase is that the body is like an unintelligent machine without built-in defense mechanisms – if you feed the body with less energy but burn more, it shrinks -as simple as that.

The problem is that science has known since at least the 1990s that it is not that simple – the body has its own idea of what weight it wants, a so-called ”set point for body weight” in the brain. If you starve your body, it still remembers what the set point was before you lost weight and now your body is defending itself! (if you want to know more -read here,look here or here). It’s 100% biology. 0% morality, will or character.

The earth is round, not flat. But society or health care has not understood that. -yet.

Time for change!

If you’re suffering from obesity, hear this! It’s not your fault. You’re a perfectly normal person! You live in a large body because you have genes sensitive to obesity. Need support? Contact the National Association of HOBS – they will be happy to help you.

You who bully others for their obesity –stop immediately! Have a close look in the mirror instead: what makes you bully others? What right do you have to judge someone for a disease? Do you also judge other people for other diseases?

If you work in health care, you know what a ghrelin or leptin molecule is, or what they do? No? Then you need to do your homework -it is not acceptable to be ignorant of something as common and serious as obesity. Have you ever prescribed ”move more and eat less”, or ”you have to lose weight”? That is not evidence-based care. You must read up – feel free to contact us if you need help to move forward.

Next part of the blog series

… it is about who can actually be held responsible for us having an obesity epidemic on our hands. And it’s not individual people with obesity – it’s completely different factors. Follow us!

jul 27 2021
Love0
processad mat viktuppgång

Viktuppgång, före och efter en fetmaoperation. Vad ska man tänka på?

By Set point, Best Weight, Kroppens viktreglering, Mat och dryck, Om fetmasjukdom, Prevention av fetmasjukdom

Set point för kroppsvikt, del 2

Viktuppgång -vad beror det på?

Viktuppgång under livet beror i huvudsak av två faktorer: vilka gener vi föds med och i vilken vardagsmiljö vi (och därmed generna) lever. För femtio år sedan i Sverige var fetmasjukdom ovanligt, idag förekommer obesitas (definierat som BMI >30) hos var sjunde vuxen svensk, en miljon människor. Sverige har samma genpool i befolkningen då som nu -det som har ändrats är vårt samhälle och vardag, så det är här vi måste leta efter orsakerna till att vi utvecklar alltmer övervikt:

Vad är annorlunda i Sverige på 2020-talet jämfört med 1970? Idag har vi mindre fysiskt krävande jobb som samtidigt ofta är mer mentalt pressande. Man riskerar stressa mer och därmed sova sämre, med störd biologisk kortisolrytm och viktuppgång som följd. Vi försöker ”hinna med” mer varje dag i livspusslet före-under-efter jobbet. Lägg till detta att vi är online ständigt, har ett digitalt liv som ofta ”måste” skötas parallellt. Vi hinner därmed inte planera, köpa in, tillaga eller ens äta maten i lugn och ro som förr. Desto sämre planering, desto mer hel- eller halvfabrikat lagar vi till, desto fler take-aways köper vi hem, desto oftare äter vi ”i farten”.

Samma samhälle som skapar detta ”hjälper” sedan till när vi trots allt måste få i oss något -en bensinmack har idag mer skräpmat än torkarblad och såväl snabbmatskedjor som Pressbyrån/7-Eleven är i en svensk stad idag bara någon minut bort. Vi närmast uppmuntras att inte planera vad vi ska äta -bara att göra ett snabbt depåstopp med snabbmat och en caffe latte så kan du dra vidare igen! Vad har alla dessa matställen gemensamt? Jo, de serverar genomgående högprocessad, ofta livsmedelsindustriellt designad ”bliss point”-optimerad mat. Mycket socker, salt, fett och artificiella ämnen i en maximalt belönande mix.

Högprocessad mat ger viktuppgåmg

Här kan vi återvända till Kevin Halls forskningsartikel från förra bloggavsnittet. Försökspersoner som serveras högprocessad mat äter spontant mer mat, fler kalorier och snabbare än de som serveras oprocessat. Fenomenet ses från dag 1 i studien och man ökade sitt kaloriintag med i snitt 500 kcal per dag (!). Försökspersonerna hade naturligtvis inte fått 500 kcal högre kaloribehov än tidigare bara för att de gick med i en studie -utan den här maten gör ”något mer”, den dopaminbelönar hjärnan. Senast talade vi om hur kroppen styr sin vikt via ett centra i hjärnstammen, med ett slags termostat för kroppsvikt kallad set point. Normalt sett skall set point hålla kroppsvikten konstant över tid både vid tillfällig viktnedgång (som bantning) och viktuppgång. Men något i vår moderna livsstil lurar nu bevisligen med sig set point uppåt när vi går upp i vikt. Allt talar för att just högprocessad dopaminbelönande mat är en huvudorsak till detta. (Och ja, vi åt mycket mindre sådant i Sverige 1970.)

Viktuppgång efter en fetmaoperation

Det moderna obesitasoperationer (gastric bypass, gastric sleeve, SASI med flera) gör är att sänka set point i hjärnan till mer normala BMI-nivåer. Det är därför en nyopererad har minimalt med hungerkänslor och samtidigt en snabb viktnedgång. Man kan säga att kirurgin normaliserar systemet och återställer vikttermostaten till sin ursprungliga nivå. Kroppen följer sedan efter set point och 2-3 år efter operation når man sin lägsta ”nya” vikt. Ofta har då 70-80% av den ursprungliga övervikten försvunnit och man har som patient vunnit en stor mängd hälsovinster.

Majoriteten av alla opererade kommer sedan att ha sin kroppsvikt kring denna nya set point -nivå livet ut. Men inte alla. Långtidsuppföljningar visar att cirka 20-25% av opererade gått upp i vikt igen till en nivå där det blir ett förnyat problem (olika studier har olika definitioner på så kallad ”weight regain”, men siffrorna är kring denna nivå. Att gå upp alla kilona igen är däremot mycket ovanligt).

Varför kan man få viktuppgång igen efter en fetmaoperation?

Ja, vad har operationen gjort -den har normaliserat set point och återställt systemet för oss. Vi kan lita på hunger- och mättnadskänslorna igen och har en bättre kroppsförbränning.

Vad har operationen inte gjort? Den har inte ändrat våra bevisat fetmakänsliga gener. Och vilket samhälle lever de som opererats i efteråt? Jo -samma samhälle som orsakade viktuppgång, övervikt och fetmasjukdom från första början..!

Om man som fetmaopererad inte ser över hur man lever jämfört med innan operation, så riskerar man därmed att problemen börjar om. Om du som läser detta funderar på eller redan är opererad, och har en vardag fylld av stressigt livspussel med lite tid över till din sömn, matplanering eller bara lugn och ro vid matbordet -försök stanna upp en stund! Du behöver ändra de negativa delar i vardagen som du kan, ofta behöver du börja med att faktiskt prioritera dig själv lite mer. Allt kan spela in: mat, stress, sömn, träning, sjukdomar, medicinering, alkohol, skärmtid.

stress ger viktuppgång

Vad som är negativt för just dig vet du själv bäst, det som gör skillnad för de flesta är alla aspekter av mat -så vi börjar med att fördjupa oss i vad vi äter:

Checklistan -enkla vardagsknep för fetmaopererade

1 -Huvudreglerna

  • Undvik processad mat så mycket du kan! Handla inte din mat på de ”snabba” ställena.
  • Handla aldrig mat hungrig!
  • Försök planera -köpa – laga din egen mat så ofta du kan. Då har du koll på vad du får i dig. Naturella produkter som du själv smaksätter slår de färdigprocessade alla dagar i veckan. Prova gärna en matkasse (se nedan), laga gärna till fler dagar och frys in eller ta med till jobbet.
  • Dosera dina portioner! (Här finns hjälpmedel, t.ex. Mealsizer.)
  • Om du börjar känna dig mätt -sluta äta. (Även om det är mer mat kvar på tallriken. Din kropp signalerar ju att den är nöjd! Och ja, detta gäller även på bjudningen hos moster…). Överät inte.
  • Du behöver äta 5-6 gånger per dag som opererad -även 10 år senare. Det är bra för ditt blodsocker och håller igång din förbränning. Det finns även här bra hjälpmedel för att få struktur på detta (Baribuddy -appen till exempel).
  • Vatten är smartare än all annan dryck.
  • Du är mer alkoholkänslig och alkohol är rejält kaloririkt. Varannan vatten gäller. Alltid!
  • Du har sämre vitaminupptag livet ut. Vitamin är medicin för en opererad.

2 -Att navigera i livsmedelsdjungeln

  • Det finns luriga produkter där det står t.ex. vegansk, glutenfri, laktosfri, ”endast frukt”, ekologisk eller liknande. Det är lockande, men i de flesta fall är produkten inte nyttigare som laktosfri eller vegansk – t.ex. om en produkt är baserad på havre men med tillsatt socker, palmolja och dadlar. Då är den naturligt laktosfri, glutenfri och vegansk – men innehåller ändå en hel del socker och energi.
  • Se upp för flashiga förpackningar -företagen försöker lura/locka dig, det är ofta högprocessat.
  • Smaksatta mejeriprodukter –t.ex. jordgubbsmak, brukar innehålla tillsatt socker. Undvik dem! Titta på innehållslistan efter ”inget tillsatt socker”. (Dessa produkter brukar då ha tillsatt sötningsmedel istället, vilket är okej.) Bäst är naturella produkter som man själv smaksätter med t.ex. bär. Men ibland när man är på språng, då kan färdigblandade produkter vara ”det som bjuds”.
  • Ät något med fibrer vid varje matintag: t.ex. frukt, grönsaker, fullkorn, bönor/linser/nötter. Bröd/musli/flingor: Titta på fiberinnehållet! Sikta på minst 7 g fiber/100 g. Ett bra riktmärke att kolla efter är gröna nyckelhålsmärkningen. Det betyder att det inte innehåller så mycket socker, mättat fett och är fiberrikt.
  • Ät något proteinrikt vid varje måltid: t.ex. kött, kyckling, fisk, skaldjur, ägg, kvarg, keso, bönor, nötter eller proteinpulver.
  • Vid val av mellanmål/måltid –minst 10% protein om det är ett mellanmål. Tillsatt socker -max 10% i det du äter.
  • Undvik panerat och friterat!
  • Förpackningar med väldigt många ingredienser, varav många du inte känner igen? Se upp, det är nog processad mat.
  • Undvik livsmedel som har socker i de tre första ingredienserna. (Ingredienser på förpackningar brukar stå i fallande ordning. Det som finns mest står oftast först.)
  • Torkad frukt – svårsmält och innehåller stor mängd fruktsocker! Försök välja frukt i naturlig form i första hand så får du också i dig fibrer för mättnad.
  • Fett -välj mat med mindre mättat fett (det dåliga fettet). Livsmedel med bra fetter är t.ex. nötter, avokado, olivolja, fet fisk. Dessa ska man inte heller överkonsumera då fett är energirikt. Äter du nötter t.ex. så räcker det med en handfull.
  • Matkasse – det finns många att välja mellan. Oftast så kan du själv välja ”meny” och hur många dagar. Recepten som du utgår efter är beräknade på antal portioner, men för dig som opererad räcker det till fler portioner än det som står, och det är ett plus. Ta mer av det proteinrika livsmedlet när du sedan lagar maten.

3 -Checklista för din övriga vardag!

  • Stress -gå igenom din typiska dag eller vecka. Vad stressar dig? Kan Du ändra på något? Extra viktigt är lugn kring matsituationer -äta sakta eller lagom mycket är svårt i stressig miljö.
  • Sömn -sover du minst 8 timmar per dag? De flesta underskattar hur viktigt detta är -även avseende kroppsvikt.
  • Träning? All fysisk aktivitet är bra, den bästa träningen är den som ”blir av”. Att bygga in aktivitet i vardagen (gå eller cykla till jobbet, ta alltid trapporna osv.) är smart. Mer regelrätt träning bör ha inslag av styrketräning i mixen -du behöver dina muskler och det ökar din basförbränning. Hos de flesta minskar det värkproblem dessutom.
  • Sjukdomar och medicinering -kolla med din läkare om du får en ny medicin. Har den viktuppgång som möjlig biverkan? Finns i så fall annat alternativ?
  • Alkohol -Sverige har en alltmer tillåtande kultur kring alkohol. Ett glas vin kan ju vara både festligt och njutbart! Tänk dock på att alkohol är 100% tomma kalorier (och mer kalorier än du anar). Viktuppgång kan bero på mer än bara mat!
  • Skärmtid -all tid du lägger framför skärmen på smartphone, surfplatta, TV eller dator är tid som du kunde gjort något annat med. Hur många skärmtimmar per dag har du? Konkurrerar det ut något annat, som du vet att du borde göra?
  • Best Weight -bästa vikten: Den vikt du får när du lever så sunt du kan men samtidigt ser till att du njuter av din vardag. Denna princip gäller alla och alltid, opererad eller inte opererad spelar ingen roll.

I del 3 i bloggserien kring viktuppgång och set point skall vi specifikt fördjupa oss i vad man kan göra vid viktuppgång efter tidigare fetmaoperation, så kallad weight regain. Kan man göra ytterligare kirurgi, eller behandla på annat sätt? Håll utkik!

Oavsett så gäller checklistorna ovan. A och O är att bli vän med sin nuvarande operation och få till rutiner som passar den. Om detta inte fungerar kommer ännu en operation aldrig att bli aktuell (och inte heller meningsfull). Använd gärna vår kylskåpslista!

 

Läs mer om mat efter operation -här hittar du externa länkar:

  • Hitta ditt sätt -åskådliggör vad som är hälsosam mat. Från Livsmedelsverket.
  • Tips -kolla på allmänna kostråd som finns i sista sidan i vårt patienthäfte. Bra info där.
  • Appen Baribuddy har en extensiv lista anpassade recept. Se även Baricol Communitys blogg.
  • Kan du läsa engelska? Då är Canada’s Food Guide en jättebra sajt!

 

jul 14 2021
Love0

Set point för kroppsvikt

By Kroppens viktreglering, Mat och dryck, Om fetmasjukdom, Set point

Set point för kroppsvikt

Del 1: Vad är set point? Och vad har set point med obesitas att göra?

 

Set point för kroppsvikt är den term som bäst beskriver hur kroppen styr och reglerar sin vikt. Ni som varit med på något av våra infomöten online känner säkert igen detta. Set point går att likna vid en vikttermostat (jämför med temperaturtermostaten på ett element så förstår ni liknelsen) och de nervcentran (neuronkärnor) som hanterar detta sitter i hypothalamus i hjärnstammen.

Set point är summan av signalerna till hjärnstammen från de olika system som kroppen har att signalera till hjärnan med: hungerhormnerna ghrelin och neuropeptid Y, stresshormonet kortisol, mättnadshormonet leptin m.fl. samt en mängd nervimpulser bidrar alla till ”set point”. Se även bilden ovan.

 (Överkurs: Termostatområdet är mer ”diffust” än ett vanligt organ som till exempel hypofysen eller binjurarna, så vi kan idag varken röntga eller på annat sätt exakt mäta värdet på set point. Hur hög eller låg set point är märks istället på vilken vikt kroppen spontant väljer över en längre tid.)

 

Varför är set point viktigt att förstå?

Jo, därför att set point bestämmer vår vikt i längden. Inte vi själva och vår viljestyrka, inte motivation eller uthållighet i samband med valfri bantningsregim -vi kan gå ner tillfälligt i vikt, men uttalad viktnedgång kommer också att resultera i ett uttalat biologiskt försvar från kroppen själv. Ghrelin upp, leptin ner, förbränning i kroppen ner och förr eller senare vikt upp igen till set point-nivån. Om man inte vet om set point som biologiskt fenomen, så kommer man att gå i den klassiska fällan att man klandrar sig själv för viktuppgången efter ett bantningsförsök. Otaliga är de patienter vi träffar som är helt övertygande om att allt är deras eget fel vad gäller kroppsvikten. ”Jag har ju ätit alla kalorierna själv. Ingen har tvingat mig…” och liknande. Känner Du igen det? Du är inte ensam. (Tyvärr gäller dessa missförstånd än idag även stora delar av svensk sjukvårdspersonal.)

Resultaten av detta blir flera: Dels att personen med en stor kropp till slut är sin egen värsta kritiker, man stigmatiserar sig själv och ger viktmobbande människor i omgivningen rätt i sina fördomar (”jag är ju fet och lat och dum”). Dels leder det också till risken att man upprepar sina misstag, och väljer att göra exakt samma dietprogram eller bantningskur om och om igen, trots att det bevisligen inte fungerar. Hade det rört sig om att en verkstad upprepat inte klarar av att reparera ens bil så hade nog de flesta börjat klaga och kanske bytt verkstad -men den logiken når sällan oss när det gäller vår egen kropp.

 

Högprocessad mat, stress och bantning -tre faktorer som riskerar att höja vår set point

Set point reglerar i normala fall variation i kroppsvikt åt bägge hållen -alltså både vid viktuppgång och viktnedgång. Men hur kommer det sig då att vi har en tilltagande problematik med övervikt och fetma/obesitas i samhället? Set point borde ju reglera ned vikten igen om den har gått upp?

Detta har forskare ledda av Kevin Hall studerat i forskningsartikeln ”Ultra-Processed Diets Cause Excess Calorie Intake and Weight Gain: An Inpatient Randomized Controlled Trial of Ad Libitum Food Intake” publicerad i Cell Metabolism 2019. Man lät 20 vuxna personer (som inte hade fetmasjukdom) äta så mycket eller litet de ville av antingen högprocessad (skräp)mat eller oprocessad mat i två veckors tid. Gruppen som lottades till högprocessad mat visade sig spontant äta i snitt 500 kcal mer per dag än de som lottades till oprocessat, och de gick upp i vikt i snitt 0,9 kg på de två veckorna. De åt också spontant snabbare än de med oprocessad mat och de fick i sig mer kolhydrater och fett. De som åt oprocessat gick i stället ner i vikt 0,9 kg. Detta alltså på bara två veckor och hos människor som inte hade obesitas i grunden.

Vad antyder detta? Jo, att den typ av ofta processade mat vi äter i vårt moderna samhälle idag ”gör något” mer än att bara mätta vår fysiologiska hunger. Den moderna maten ger ett slags sug efter mer, en dopaminbelöning i hjärnan som inte i sig har med näringsbehov att göra. Vi har talat om detta i tidigare bloggartikel om ”bliss point” i högprocessad mat. Möjligen är det så att bliss point-optimerad högprocessad mat bidrar till att ”lura” hjärnans set point uppåt genom att ge andra effekter på hjärnan än att bara stilla verklig hunger?

Ett annat biologiskt fenomen som också bör spela in här är stress (vårt samhälle idag är generellt klart stressigare än förr, vi har stressigare arbetsliv och familjeliv, sämre sömn, alltmer skärmtid och ”onlinestress”, osv.) -stresshormonet kortisol ökar aptiten och höjer i längden sannolikt också set point.

Ett tredje är, enligt vår samlade erfarenhet, misslyckad bantning i sig. De flesta beskriver bantning som en jo-jo-effekt, men där slutvikten i regel är högre än startvikten var. Att trigga svältförsvaret genom uttalad viktnedgång verkar i sig kunna leda till en överkompensation där set point de facto höjs som en reaktion från kroppen.

Sedan spelar som vanligt våra gener in. Alla är inte lika känsliga för ”modern” mat eller stress vad gäller viktuppgång. Har man inte gener känsliga för fetmasjukdom, så har man sannolikt inte heller en lika ”lättlurad” set point?

 

Vad innebär allt detta för Dig? Hur ska man hantera en hög set point?

Ja, om du lever med en stor kropp och högt BMI, så är detta inte ditt fel. Du har fötts med fetmakänsliga gener och levt i ett modernt Sverige med mycket högprocessad mat, stress osv. Om du upplevt upprepade misslyckade jo-jo-bantningar så är inte heller detta ditt fel -bantning sänker kroppsvikten tillfälligt, men sänker inte set point i hjärnan. Vikttermostaten är alltså kvar på den ursprungliga, höga nivån. Därför går du upp i vikt igen förr eller senare.

En gång till -detta är inte ditt fel. Du är som människa helt normal.

Hur ska man hantera en hög set point i kroppen? Man kan numera behandla set point och sänka den. Gör man det så kommer kroppen att ”vilja” gå ner i vikt (till den nya lägre set point-nivån). Det finns idag två metoder, moderna fetmaläkemedel samt fetmakirurgi (gastric bypass och sleeve är vanligast). Det finns många artiklar om operationerna här på vår blogg om du vill läsa mer. Det en obesitasoperation gör är alltså att sänka set point i hjärnan till mer normala BMI-nivåer. Det är därför en nyopererad har minimalt med hungerkänslor och samtidigt en snabb viktnedgång. Man kan säga att kirurgin normaliserar systemet och återställer vikttermostaten till sin ursprungliga nivå.

 

Viktuppgång efter fetmakirurgi

Är då kirurgi den definitiva lösningen och sedan är allt fixat? Nej, så är det ju inte och vi träffar regelbundet patienter som gått upp i vikt efter sin operation. Hur kan det komma sig? Detta skall vi prata mer om i nästa bloggavsnitt, ”Set point för kroppsvikt, del 2. Viktuppgång före och efter en fetmaoperation”. Håll utkik! Om du redan är opererad och har upplevt just viktuppgång -var gärna med på en av våra repetitionskurser online.

 

jun 22 2021
Love0

Obesitas -den bortglömda sjukdomen

By Om fetmasjukdom

Obesitas: patienten, läkaren och sjukdomen

En dag på läkarmottagningen, någonstans i Sverige

Tänk dig följande scenario: läkaren har patient på återbesök efter en genomförd lungröntgen. ”Här på väggen ser du din röntgenbild” säger doktorn. ”Vad tycker du..?”.

Patienten tittar en stund. ”Men… är det inte en fläck där? Ska den vara där?”.

”Vad bra att du säger det! Det kan vara en tumör”, säger doktorn. Sedan blir det tyst igen. Patienten säger till slut: ”Men kan man inte operera bort den?”. ”Jovisst kan man det”, säger doktorn.  Åter tystnad. ”…men då vill jag nog det?” säger patienten försiktigt. ”Eller vad tycker ni är bäst?”.

”Operation är det enda sättet att rädda ditt liv”, säger läkaren så till slut.

 

Vad är det som inte stämmer i den här berättelsen?

Jo, rollfördelningen naturligtvis. Det är inte rimligt att patienten skall förväntas göra läkarens arbete -och i det här fallet kunde ju utfallet ha blivit katastrofalt för patienten, om denne inte ställt ”rätt frågor”. Om vi nu skulle påstå att en variant på just detta sker i princip dagligen i svensk sjukvård, hur skulle du reagera då? Vi hävdar att så är fallet inom vårt område -fetmasjukdom (obesitas).

Bakgrunden är denna: obesitas definieras som BMI >30 kg/m2 och drabbar i nuläget en miljon vuxna svenskar (referens 1). Fetmasjukdom förkortar generellt en människas liv med i genomsnitt 4 år, vid mer uttalad obesitas 5-20 år (referens 2, 3) och samhällskostnaden i Sverige är beräknad till cirka 25,2 miljarder SEK per år (referens 4). Trots detta visar enkätdata från patientföreningen HOBS bilden av att patientgruppen tvingas ”driva sitt eget case” gentemot sjukvården för att få adekvat vård -alltså en variant på vårt scenario ovan.. Exempelvis lägger sjukvården 15 gånger mer resurser på behandling av obesitas följdsjukdomar än på grundproblemet (referens 4).

 

Obesitas -en bortglömd sjukdom på våra vårdutbildningar

Samma typ av snedvridning ses inom vårdens grundutbildningar -den kroniskt biologiska sjukdomen fetma sorteras in under ”levnadsvanor” och kunskaperna kring kroppens viktfysiologi begränsas i princip till ovetenskapliga tankar om att helt enkelt ”röra sig mer och äta mindre” (vilket av biologiska skäl inte fungerar hos 95-97%). Den effektivaste evidensbaserade vården av uttalad fetmasjukdom är bariatrisk kirurgi –gastric bypass respektive sleeve gastrektomi i första hand. Hälsoeffekterna är dramatiska; exempelvis halveras förekomst av cancersjukdom hos kvinnor, genomsnittlig livslängd ökar med 6 år och samhället tjänar i storleksordningen 80000 kr per opererad patient i långsiktigt minskade samhällskostnader (referens 5, 6, 7).

Ändå är de offentligt finansierade operationsvolymerna i Sverige i stadigt sjunkande (referens 8) -och andelen egenremisser till bedömning inför fetmakirurgi är rekordhöga. Vad driver en patient till att skriva egenremiss, istället för att bli remitterad via sin ordinarie vårdgivare? Vi möts ständigt av patientberättelser där läkare dels i åratal undvikit att ta upp möjligheten kirurgi -men även många exempel på hur läkare aktivt vägrat att skriva remiss för att man ”inte tror på det där”. Nu kommer Sverige att ta fram nationella riktlinjer för en rad diagnoser, bland dem obesitas (referens 9). Detta kan på sikt förbättra den totala situationen för  patientgruppen med obesitas. Samtidigt måste man vara realist -desto sämre generellt kunskapsläge inom ett område, ju sämre genomslag riskerar riktlinjerna att få.

 

Checklista för aktiv rådgivning om fetmakirurgi

Vi på GB Obesitas är ett expertcentra inom obesitaskirurgi. Vårt mål är att hjälpa såväl läkare som patienter att förstå när fetmasjukdomen är som fläcken på lungröntgenbilden i vårt scenario -situationer där det är direkt olämpligt att ur medicinsk synvinkel ignorera möjligheten av fetmakirurgi. En patient ska naturligtvis aldrig behöva driva sitt case själv -det är sjukvårdens uppgift att göra detta -men följande är att betrakta som de mest angelägna:

  • BMI >35 och samtidig diabetes typ 2, evidens finns redan från BMI 30
  • BMI >35 och samtidigt sömnapnesyndrom
  • BMI >35 och samtidig symtomgivande artros på viktbärande led
  • BMI >40 och PCOS med ofrivillig barnlöshet
  • alla patienter med BMI >50 (i synnerhet män -det är farligare att vara man med obesitas än kvinna, ändå är bara 20% av de som opereras män).

Ovanstående checklista är såklart inte att betrakta som att man som patient skall tvingas till kirurgi -men man skall aktivt informeras om att operation är den effektivaste metoden för att bota ohälsa i det aktuella läget.

Har du som läser detta själv högt BMI och kanske passar in i listan ovan? Du bör du söka mer information -kanske operation är något för dig? Var gärna med på vårt nästa infomöte online!

Detta blogginlägg är en förlängd version av den debattartikel i Läkartidningen som bl.a. dr Broden hos oss var medförfattare till. Debattartikeln finner du här.

 

Referenser

1 Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket. Förslag till åtgärder för ett stärkt, långsiktigt arbete för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2017.

2 Bhaskaran K dos-Santos-Silva I Leon DA Douglas IJ Smeeth L. Association of BMI with overall and cause-specific mortality: a population-based cohort study of 3·6 million adults in the UK. Lancet Diabetes Endocrinol. 2018

3 Fontaine KR, Redden DT, Wang C, et al. Years of life lost due to obesity. JAMA 2003;289:187-93. 10.1001/jama.289.2.187

4 Kostnader för fetma i Sverige idag och år 2030, IHE rapport 2018:3

5 Association of metabolic–bariatric surgery with long-term survival in adults with and without diabetes: a one-stage meta-analysis of matched cohort and prospective controlled studies with 174 772 participants. Nicholas L syn et al, The Lancet VOLUME 397, ISSUE 10287, P1830-1841, MAY 15, 2021

6 Effects of bariatric surgery on cancer incidence in obese patients in Sweden (Swedish Obese Subjects Study): a prospective, controlled intervention trial. Sjöström L et al. Swedish Obese Subjects Study. Lancet Oncol. 2009 Jul;10(7):653-62. doi: 10.1016/S1470-2045(09)70159-7.

7 Cost-utility analysis of bariatric surgery compared with conventional medical management in Germany: a decision analytic modeling. Oleg Borisenko et al. BMC Surg 2017 Aug 3;17(1):87. doi: 10.1186/s12893-017-0284-0

8 Svenska obesitaskirurgiregistret SOReg

9 socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/nationella-riktlinjer/pagaende-riktlinjeprojekt/fetma/

 

 

 

jun 14 2021
Love0
GB Obesitas sjukgymnast

GB Obesitas personal: möt Elna Nilsson -vår sjukgymnast!

By Möt GB Obesitas personal

GB Obesitas personal, intervju:

Möt Elna Nilsson -vår sjukgymnast, mottagningsveteran och deckarfantast!

Vi startar här en ny serie bloggartiklar, där vi intervjuar GB Obesitas personal. Håll utkik, fler avsnitt kommer!

Elna, kan du berätta lite mer om dig själv?

-Jag växte upp i Häljarp och bor numera i Landskrona. Att jag blev sjukgymnast var lite av en slump, jag skaffade familj först. Sedan gick jag till Arbetsförmedlingen och gjorde ett slags test -enligt det borde jag bli kurator eller sjukgymnast. Jag försökte få prova på, det gick inte med kuratorsjobbet men väl med sjukgymnastiken, Landskrona lasarett sade ja. Jag gillade jobbet och läste sedan i Lund. Efter det jobbade jag på thoraxkirurgen (som då fanns i Landskrona) och det var jätteroligt! När den flyttade till Lund 1996 kom s.k. VBG-operationer, öppen kirurgi. Detta betydde mer jobb för en sjukgymnast direkt postoperativt än idag -mobilisering, andningsgymnastik, CPAP. Jag jobbade ”närmare” patienterna då än idag. Kring 2003-2005 blev det mer och mer laparoskopiska operationer som idag och då kom även gastric bypass som dominerande metod.

”…mobiliseringen gick nu mycket snabbare …patienterna mådde bättre och var piggare efter sin operation”

På vilket sätt ändrades ditt jobb i och med att kirurgin blev laparoskopisk?

Mobiliseringen gick nu mycket snabbare och patienterna mådde bättre och var piggare efter sin operation. Därmed kunde jag börja göra annat: jag har hållit i preoperativ information, inskrivningar, spirometrier och bantning inför op.

 

När började du arbeta i GB Obesitas team?

Del av GB Obesitas personal blev jag i april 2020! Då hade fetmakirurgin inom verksamheten i Landskrona lagts ner.

 

Vad jobbar du med hos oss nu?

Jag är med och sköter 7-dagars- och 6-månadersuppföljningen, svarar i rådgivningstelefonen, rapporterar till kvalitetsregistret SOReg och SKR, samt är med expertgruppen för obesitas i Region Skåne (numera LAG Obesitas). Det är stor variation!

 

Vad är roligast?

Patienternas historier! Bakgrunden, var de kommer ifrån och det som kommer fram under ytan när man möter dem. Det är fortsatt lika spännande och jag upplever nya saker än idag, fast jag jobbat med detta i över 20 år nu.

 

Vilka är de vanligaste frågorna vid 7-dagarskontakten?

-Att man inte trodde att dricka 1,5L per dag skulle vara så jobbigt! Det är en övergående period, många sitter för länge med maten och hinner inte med vätskan i tid.

-Att man äter för snabbt och då får ont i magen.

-Att magen inte kommit igång ännu. Rådet är att dricka bra och röra på sig i första hand.

 

Vad kommer fram på 6-månadersträffarna?

”Jag trodde inte att jag skulle må så bra!” säger många. Man är nöjd att man har gjort operationen.

-En del oroar sig för viktplatåer? Jag kollar av rutinerna, om de är OK så bara fortsätt. Många behöver äta oftare, inte tänka ”bantning” igen.

-Många nedvärderar sig för att de tycker att de tränar för lite. Jag försöker få fram det positiva, det de faktiskt gör: ”Jag bara promenerar” -men så bra att du gör det! Stavgång är sedan ofta underskattat bland de som promenerar. Det handlar mycket om allmän rörlighet, inte bara att gå på gymet. Bästa råden tycker jag är att försöka börja röra på sig redan innan operationen -börja i det enkla med att promenera, cykla. Simning är perfekt om man har en stor kropp!

”Många nedvärderar sig för att de tycker att de tränar för lite. Jag försöker få fram det positiva, det de faktiskt gör”

 

Vad frågas det om i rådgivningstelefonen?

Vi i GB Obesitas personal får ofta frågor som ”Har min remiss kommit fram? Hur lång kö har ni?”. Sedan frågor om att duscha innan sin operation, samt vardagsproblem efter kirurgin som ont, illamående och vätskeintag.

 

Slutligen, vad gör du när du inte är på jobbet?

Jag har alltid haft hund och älskar det. Men just nu är jag utan, det fungerar inte riktigt med jobbet. Men jag läser massor med deckare!

 

Aha, något boktips?

Jadå, ”Brinn mig en sol” av Christoffer Carlsson läste jag nyligen -riktigt bra!

 

Vi tackar så mycket!

maj 04 2021
Love0

Vilka sjukdomar botar en gastric bypass?

By Operationsmetoder, Nyheter, Om fetmasjukdom

Vilka sjukdomar botar en gastric bypass?

Vilka sjukdomar botar en gastric bypass? Ja fetmasjukdom naturligtvis -en person som opereras med gastric bypass blir i genomsnitt av med 80% av sin övervikt. MEN det slutar inte där -det finns en mängd andra diagnoser som också kan lindras eller botas av operationen. Det är dessa vi skall prata om här.

Typ 2 diabetes

Insulin är ett hormon som produceras i bukspottkörteln, Insulin hjälper blodglukos att komma in i kroppens celler, där glukos utgör bränsle. Vid typ 2 diabetes har cellerna blivit alltmer okänsliga för insulinets effekt -man har blivit insulinresistent. I början fixar kroppen detta genom att producera allt högre doser insulin vid varje blodglukosnivå, men till slut räcker inte detta utan blodsockret stiger. Symtom på obehandlad typ 2 diabetes är trötthet, ökad törst och ökade urinmängder. Det finns en stark koppling med fetmasjukdom och typ 2 diabetes. Behandlingen är ofta till en början Metformintabletter, senare kanske Victozainjektioner och till sist insulin.

Typ 2 diabetes kan i sin tur leda till kompikationer. Dels så kallade makrovaskulära (hjärtinfarkt och stroke med mera), dels mikrovaskulära (retinopati i ögonbottnarna, njurpåverkan, nervpåverkan). Typ 2 diabetes i kombination med fetmasjukdom ökar dessutom risken för ett flertal cancersjukdomar, till exempel pankreascancer, levercancer, kolorektal cancer, endometriecancer och bröstcancer.

En gastric bypass verkar här dels via viktnedgång, men även via en direkt hormoneffekt som kommer av att tunntarm kopplas direkt till nya lillmagen. En gastric bypass har omedelbar effekt på typ 2 diabetes -du som patient åker hem dagen efter operation och har då satt ut all din diabetesmedicinering. Chansen att detta sedan är en bestående effekt är hela 80%!

Sömnapnesyndrom

Lider du av morgontrötthet och -huvudvärk, snarkningar nattetid och kanske din partner hemma tycker att du har andningsuppehåll när du sover? I så fall låter detta som sömnapnesyndrom (OSAS). Fetmasjukdom är en vanlig riskfaktor bakom OSAS. Diagnosen ställs genom en så kallad sömnregistrering och vanligaste behandlingen är en så kallad CPAP (en andningsapparat) att ha nattetid.

Sömnapne är en farlig sjukdom av flera skäl. Det ökar risken för trafikolyckor (p.g.a. trötthet),  påverkat minne, hjärtkärlsjukdom och stroke, samt typ 2 diabetes (oberoende av fetma). CPAP lindrar effektivt morgontröttheten och huvudvärken, MEN har ingen bevisad effekt på risken för hjärtkärlsjukdom och stroke. Man ”mår” alltså bättre med CPAP nattetid och blir säkert en säkrare bilförare. Men den kraftigt ökade risken för hjärtinfarkt och stroke är inte behandlad.

En gastric bypass med efterföljande viktnedgång är extremt effektivt som behandling av OSAS i grunden, minst 75% av patienterna får lindring eller är fullständigt botade från sjukdomen (och kan därmed också lämna tillbaka sin CPAP-maskin!).

PCOS och ofrivillig barnlöshet

PCOS (polycystiskt ovarialsyndrom) är kopplat till fetmasjukdom och har vissa typiska fynd: oregelbunden mens, cystor på äggstockarna vid ultraljud samt så kallad hirsutism (manlig behåring). Har man PCOS är också risken högre för samtidig typ 2 diabetes, sömnapné och oro/depression. PCOS är den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet hos kvinnor.

Hur effektivt botar gastric bypass PCOS? Jo i hela 100% av fallen botades infertiliteten vid PCOS när man studerat detta.

Artros i höft- eller knäled

Artros eller ”ledförslitning” har fetmasjukdom (tillsammans med idrottsskador) som viktigaste ”påverkbara” riskfaktorn (övriga faktorer är ålder, kön och gener). I värsta fall måste man operera och sätta in en höft- eller knäprotes. De metoder man prioriterar för att behandla problemet (och försöka undvika protesoperation) är fysisk träning och -viktnedgång. Gastric bypass med viktnedgång ledde i studie till förbättring eller total besvärsfrihet i 3/4 av fallen med artrosproblem.

Depression

Fetmasjukdom och psykisk ohälsa inklusive depression är vanligt förekommande tillsammans: de är som kommunicerande kärl, där den ena ökar risken för den andra åt bägge hållen. Viktnedgången efter gastric bypass eller sleeve botar inte all psykisk ohälsa, men är förvånansvärt effektivt –55% upplevde att depressionen gick tillbaka och hela 95% rapporterade förbättrad livskvalitet.

(Det finns situationer när man efter en fetmaoperation kan uppleva ökad nedstämdhet, det är i samband med den snabba viktnedgången första 6-9 månaderna postoperativt. Detta ”svältfenomen” brukar gå över av sig självt när viktkurvan senare planar ut, men behandlas som en vanlig depression om det behövs.)

Så -vilka sjukdomar botar en gastric bypass eller sleeve? Ja, klart fler än bara fetman i sig.

Fler exempel finner du på bilden!