Alexander från Malmö

Jag har under hela mitt liv haft problem med vikten och har flera gånger försökt gå ner i vikt på olika sätt...

Mitt namn är Alexander Frick, 31 år och bor i Malmö tillsammans med sambo och en katt.

Jag har under hela mitt liv haft problem med vikten och har flera gånger försökt gå ner i vikt på olika sätt. Jag har försökt äta nyttigt, träna mer, gått på pulverdiet, olika dieter. Någon gång har jag gått hela vägen och hamnat på min målvikt. Andra gånger har jag kommit halvvägs och gett upp för att det är tråkigt, jobbigt och så vidare.

För att knyta an till pulverdiet så var det just den som jag hoppade på för 10 år sedan som fick mig att lyckas gå ner hela vägen till min målvikt på 75 kg. Det tog mig 11 veckor att gå ner 23 kg och det kändes ändå ganska lätt under tiden. Det var såklart tiden efter som var svårast. Att hålla den vikten visade sig vara en omöjlighet. Det blev ju till och med så att jag gick upp mer i vikt än min startvikt.

Jag försökte då kompensera genom att äta måltidsersättningar då och då, men det gjorde snarare att man åt ännu mer onyttiga måltider. Oftast blev det måltidsersättning till frukost och ibland till lunch, för att sedan äta en pizza till middag och en massa snacks efter det.

Nästa stora försök att gå ner i vikt var med ViktVäktarna. Egentligen en bra grundidé, men jobbigt att utföra. I längden tröttnade man på att räkna points, särskilt när det gällde att föra matdagbok i form av att registrera allt du äter i en app. Det gjorde att man till slut kunde ljuga för sig själv genom att det jag inte registrerade i appen hade jag inte heller ätit. Därför kunde jag äta något extra då och då.

Jag har som sagt alltid haft problem med vikten, så jag har alltid haft grundtanken om att ”äter man färre kalorier än man förbränner går man ner i vikt”. Men det är liksom hos ViktVäktarna väldigt tråkigt att räkna kalorier.

Min sambos resa har varit densamma som min, alltså nått målvikt men gått upp till en högre vikt än den hon startade på. I augusti förra året valde hon att genomgå en Gastric Bypass hos GB Obesitas och för att göra en lång historia kort så gick (och går) det så pass bra för henne att jag också bestämde mig för att välja kirurgi som lösning. Jag var nämligen med på hennes informationsmöte inför operationen och fick höra om varför fetmakirurgi är en bra lösning. 

Jag hade egentligen ingen större oro inför operationen, utan var mest taggad på att få det gjort så att jag kunde påbörja mitt nya liv. Det är klart att man funderade på hur det skulle kännas och jag tänkte en hel del på om jag kommer kunna äta alla livsmedel. Jag funderade också en del på om jag kommer kunna ta en öl med polarna igen. Alltså inte så mycket oro, utan mer funderingar.

Jag sökte via en egenremiss i november 2019 och fick sedan tid för operation i april 2020. Tyvärr kom covid-19 och gjorde att jag till slut fick genomgå min Gastric Bypass-operation den 17 augusti 2020.

Före min operation gick jag ner ca 10 kg (behövde gå ner 5 kg, men hade lagt på mig lite på semestern) och gick då på pulverdiet i tre veckor. Den sista veckan var jag extremt trött på pulver, så jag bytte faktiskt ut vissa måltider till kalorisnåla alternativ, vilket gick hur bra som helst.

Den 17 augusti tog jag bussen från Malmö till Kristianstad för att äntligen få min operation. Allting gick smidigt och jag var väldigt väl omhändertagen. Själva operationen gick bra och jag och min rumskollega var väldigt duktiga på att ta små promenader med våra droppställningar. Jag fick åka hem igen efter lunch dagen efter operationen, precis som planerat. 

De första veckorna efter operationen handlade om att försöka skapa nya vanor med måltiderna och att försöka komma ut och röra på sig i den mån det gick. Jag hade inga större problem, varken med smärta eller att röra på mig, så jag var väldigt glad för det. Jag hade, till skillnad från min sambo ganska god aptit i början, så jag såg fram emot att få äta. Det var först när jag gick från flytande kost till mosad kost som jag började känna vissa besvär och kunde få ont i samband med att jag åt. Detta fortsatte även senare när jag gick över till vanlig kost. Jag ringde då till jouren och fick tid veckan därpå för att kolla upp om det kunde vara något fel. Detta slogs samman med min första kontroll, men jag berättade vid kontrollen för dr. Gislason att mina besvär i stort sett försvunnit, men att det kan komma ibland när jag äter för fort. Jag har i och med detta lärt mig vikten av att tugga maten ordentligt och sedan dess har det fungerat bra med maten.

Mitt långsiktiga mål med att operera mig är självklart att gå ner till en hälsosam vikt och sedan hålla mig där. Att må bättre och samtidigt se bättre ut, kunna ha fina kläder, kunna gå på stranden utan att skämmas. Det är rätt klyschigt, men det är den främsta anledningen.

Innan min operation vägde jag 132 kg, idag vägde jag in mig på 105,8, så jag har gått ner 26 kg. Då har jag räknat med de tre veckorna innan operationen då jag gick ner genom att gå på pulverdiet.

De största vinsterna med att operera mig är att jag känner mig mer hälsosam. Det var kanske såhär jag såg på en hälsosam person innan min operation. Goda kostvanor och träning. En sak som verkligen har förändrats är ointresset av att äta onyttiga saker. Godis intresserar mig verkligen inte längre.

Jag vill verkligen råda de som går och funderar på att göra en sådan operation att i alla fall ta kontakt med sin vårdcentral. Jag vet av erfarenhet att man ofta blir avrådd från att göra en fetmaoperation, men det kan jag inte riktigt förstå. För mig finns det bara vinster med att operera sig. Det är en fin hjälp man får till att klara det som man aldrig klarat innan.

Snabbfakta

  • Från 132 kg till 105 kg på två månader
  • Gått ner 26 kg hittills
  • Opererade sig augusti 2020
  • Känner sig mer hälsosam
  • Har helt tappat intresset för sötsaker