Emad från Malmö

Jag gick ner i vikt, till och med 15 kg. Då var man lycklig! Men om du sedan äter fel 3 gånger så är loppet kört.

Jag heter Emad Hrustic och är 46 år gammal. Jag bor med min tjej och våra tre barn i åldrarna 6, 13 och 22 år i Malmö.

Vilka försök har du gjort för att gå ner i vikt tidigare i livet? Hur gick det?

Det är bantning, motion och något om vad man äter. Kosten. Till sist åt jag sallad och kött och sånt, men jag kände mig hungrig hela tiden. Även om jag åt en mycket stor portion kände jag mig hungrig igen efter en halvtimme. Det värsta för mig var att jag inte kunde sova när jag var hungrig. Så jag försökte tvinga mig själv och tvinga mig själv. Men slutligen, klockan 01.00, ingen sömn och du känner dig hungrig – det är då du går upp och äter. Då äter du inte lite mat, du äter en riktig middag och sen går du och lägger dig.

Jag har kämpat mycket med bantning, med olika dieter och sånt. Jag gick ner i vikt, till och med 15 kg. Då var man lycklig! Men om du sedan äter fel 3 gånger så är loppet kört.

Hur kommer det sig att du valde operation?

Jag genomgick en operation av ryggen år 2000 och gick därefter tillbaka till arbetet. Men jag var inte försiktig nog efteråt. Jag slarvade. Sen blev det värre och värre, ryggen var helt förstörd och jag blev sjukskriven. Sen kämpade jag tillsammans med sjukgymnasten och nu var sista utvägen det här med vikten. Till sist kändes det som om operation var den enda vägen ut. Jag behövde hjälp med det här att kunna äta mycket mindre mat. Det hjälpte inte med dietistråd eller sånt. Jag insåg att det här inte kommer att fungera längre.

Var det något speciellt du var orolig för innan operationen?

Jag läste före operationen att ”det här kommer att förändra liv”. Men tänkte inte på det direkt, varför skulle jag vilja förändra mitt liv? Men man känner det efter operationen. Det är inte så att du ändrar så mycket, det är bara matvanorna i stort sett. Jag tycker att det fungerar riktigt bra.

Hur gick det för dig efter operationen?

Jag hade opererats i magen tidigare, för jag har haft många inre skador. Så när jag bestämde mig för operation frågade jag läkarna, det var i Kristianstad, spelar det någon roll? Ingen såg ju hur det såg ut inuti, de såg bara utsidan. ”Det gör ingenting, vi opererar dig.” En sådan operation tar normalt ungefär 30-40 minuter, med mig tog det nästan 2 timmar. De sa efteråt att det var ”kaos” inne i bukhålan på mig. Så först var de inte säkra på om de kunde operera alls. Men sedan tog de steget att försöka och de lyckades operera. Allt gick bra. Så de sa att jag kunde ha mer ont än andra… jämfört med en vanlig person som inte hade haft några inre skador. Extra smärta efter operationen och de sa till mig att inte gå upp ur sängen, du kommer att ha ont, så jag fick lite extra smärtstillande. Det var bara det, men inget annat.

Var det möjligt att anpassa sig direkt – det var inte konstigt?

Nej, faktiskt inte. Nej, det var bara 5 små hål på magen efteråt och man tänkte -var det bara det? Men inte mer. Du kände dig helt okej faktiskt. Det som var konstigt var att du knappt åt något. Ganska psykologiskt. Varför blir jag mätt nu liksom? Frun hon skrattade åt mig också när hon såg mig med den första portionen mat. Det kändes som om du åt hela tiden för att du åt så långsamt, man tänkte ”vad, jag bara sitter ju här och äter hela dagen”.

Var det något som var svårt efter operationen?

Det var lite knepigt med små måltider, inte för att det var svårt att äta i sig, men att hålla koll på klockan och även om man inte kände sig hungrig så skulle man äta lite. För att hålla uppe orken och sånt. Och nu är det absolut inga problem. Nu, till exempel… Jag åt innan operation i regel min frukost klockan 3, 4, 5 på eftermiddagen. Det var bara kaffe, kaffe, kaffe, kaffe. Men nu är det istället frukost innan allt annat. Och det är inga problem alls

Vilka var dina långsiktiga mål med att opereras?

Hälsan. Jag hade blodtryckstabletter. Och när jag fick dem, blev jag ännu mer intresserad av att gå ner i vikt. För jag har aldrig haft några problem med mitt blodtryck förut. Men blodtrycket blev högre och högre, till slut åt jag 3 tabletter om dagen för blodtrycket.

Fritiden också. Den var begränsad. Familjeliv, ute och leka med barnen. De som inte har barn, de tänker inte så mycket på det kanske. Men jag har ju min son, jag måste följa med överallt, det var svårt. Det var fysiska begränsningar. Som att resa, med tanke på flygplan. Billiga flyg, du vet. Stolarna är små!

Vad vägde du innan operationen? Vad väger du idag?

Jag vägde som mest 155 kg och jag vägde mig i morse till 82 kg.

Vad ser du idag som fördelarna med att ha opererats?

Allt känns lättare, allt är lättare, allt! Att vara ute med folk, handla kläder, jag handlar till och med kläder på barnavdelningen. Det var en lustig sak. Det var en skjorta som var 178 i storlek, och den satt perfekt. Och innan dess hade de inte så många ”X” som jag behövde. Och det är fysiskt lättare än förut. Träning helt enkelt. Att röra på sig. Jag svettades mycket, var väldigt andfådd. Nu är det som att jag hellre dör snarare än att komma tillbaka till där jag var förut. Jag tror att om man hade hört mer om de positiva effekterna från människor, komplimanger och allt man får i stöd, skulle du inte tvivla på operation en enda sekund.

Det finns inget jag inte kan äta.

Är det något du saknar som du inte längre kan göra – äta, dricka, något annat?

Jag dricker inte mycket, men det kan bli några öl. Jag gillade… Jag gillar whisky än idag. Men jag har känt det nu efter operationen att jag inte tål det. Jag blir full för snabbt, delvis för jag får inte tillräckligt med mat i mig -för som det är nu har jag inte mina tänder för att tugga det. Det blir bara ett par öl under flera timmar. Men det är inget jag saknar. De saker jag gillade innan jag kan fortsätta med nu, det är bara mycket mer begränsat. Nu har jag inte tänkt direkt, men om det är något jag inte kan äta, så saknar jag det inte. När jag ser mig i spegeln saknar jag ingenting!

När det gäller mat äter jag precis som förut. All mat jag åt förut, det finns inget jag inte kan äta. Absolut ingenting. Jag äter allt. Det jag har känt är allt som har med vetemjöl att göra – det fyller upp. Det är bröd, pizza och sånt. Vi brukade göra mycket paj, men där känner jag av det. Nu behöver jag bara två eller tre bitar, sen är jag mätt.

Hur har du det efter operationen?

Jag mår mycket bättre och är mycket lyckligare. Och sedan finns det alla kommentarer du får från vänner och familj och bekanta. De kan inte tro att du typ… Det finns folk som inte känner igen mig.

Jag har mycket mindre ont. Jag har ont ibland, men inte med samma styrka som förut. Jag har fysiska begränsningar kvar, men bara på grund av min rygg. För den är sliten. Promenera går bättre, jag hade väldigt svårt att gå och nu är det mycket lättare.

Det är bara plus.

Har du några råd till andra som funderar på att opereras för övervikt/fetmasjukdom?

Jag skulle rekommendera det starkt om du inte klarar av problem med övervikt på egen hand. Jag kan inte fatta att folk kan säga något negativt om det här. Nej, det kan jag verkligen inte. Det är bara plus, det är bara plus för mig allt jag har gjort. Vi har upplevt allt positivt med det här, både jag och min fru, och det är bara… Vi har pratat med många människor, och de har inget negativt, ingenting. Jag kan inte ens komma på något negativt. Så det känns helt perfekt faktiskt.

Snabba fakta

  • Från 155 kg till 82 kg
  • Det finns inget han inte kan äta, äter allt.
  • Mår mycket bättre och är mycket lyckligare
  • Gick från att ta 3 tabletter dagligen mot högt blodtryck, till att inte ta något alls.