fbpx Skip to main content
Monthly Archives

april 2020

Sleeve gastrektomi -operation, fördelar och nackdelar

By Kroppens viktreglering, Operationsmetoder

Gastric sleeve är det andra namnet på denna operation. Den började utföras år 1988, då som öppen kirurgi och som led i en större tarmomkoppling vid svår obesitas (man gjorde s.k. biliopankreatisk diversion med duodenal switch). I slutet på 1990-talet börjades sleeve gastrektomi (SG) göras laparoskopiskt (med titthålsteknik) och efter millennieskiftet insåg man alltmer att en sleeve ”ensamt” utan efterföljande tarmomkoppling stod sig väl för effektiv viktnedgång. Efter detta fick gastric sleeve snabbt en stigande popularitet och är idag den i världen vanligaste fetmaoperationen, i Sverige utgjorde den år 2018 45% av alla obesitasoperationer.

Varför blev sleeve gastrektomi snabbt så populär? Ja den är dels lättare för en kirurg att lära sig (man slipper tarmomkopplingarna vid en gastric bypassoperation), den uppfattas som ”snällare” än bypass med mindre risk för dumping och inga postoperativa tarmvred.

Gastric sleeves verkningsmekanismer

Hur fungerar då en sleeve? Den är en magsäcksoperation, där man opererar bort 85% av magen (man tar bort ”ytterkurvan” på magsäcken). Däremot opererar man inte alls på tarmen. Bortopererad del av magsäcken tas ut ur kroppen. Verkningsmekanismerna är flera: i början märker man tydligt av det restriktiva, alltså att magsäcken är väldigt liten och begränsande. På sikt är däremot effekten på våra hungerhormoner det centrala; precis som vid gastric bypass sänker en gastric sleeve vår ”set point” för vikt i hjärnstammen till mera normala nivåer. De dagliga rutinerna som krävs efter en SG är desamma som efter en bypass -man måste anpassa sig till den nya anatomin i magen, samt vad man nu tål eller inte tål att äta och dricka: 5-6 små måltider per dag, minst 1,5 L vatten per dag, vara fysiskt aktiv samt ta dagliga vitamintillskott.

Sleeve gastrektomins för- och nackdelar

Detta är en utmärkt operation, liksom bypass har den för- och nackdelar. Det har funnits en del missuppfattningar kring sleeve gastrektomi; ibland har den beskrivits som att ”kunna äta upp kakan och ändå ha den kvar” (d.v.s. få effektiv viktnedgång utan att behöva anstränga sig så mycket, slippa dumpingrisk och inte behöva ta vitaminer) vilket definitivt är felaktigt: en sleeveopererad behöver sköta sina dagliga rutiner på exakt samma sätt som en bypassopererad. Exakt när en sleeve är det bästa att välja vet vi inte (det är därför GB Obesitas är med i BEST -studien). Men följande har varit vår uppfattning utifrån kliniska erfarenheter hittills:

Gastric sleeve ger ingen tarmvredsrisk, till skillnad från gastric bypass. Man blir generellt inte lika dumpningskänslig (vilket ju är lite på gott och ont, en del patienter tycker om att de kan dumpa ibland). Vitaminupptaget är försämrat, men sannolikt mindre uttalat så än efter en bypass.

Nackdelarna är risk för försämrade refluxbesvär (halsbränna, sura uppstötningar) samt oklar långtidseffekt på vikten. Operationen går inte heller att återställa till normal anatomi. Däremot kan en sleeve vid behov (oftast p.g.a. viktuppgång) förstärkas med ytterligare en operation: den kan göras om till en gastric bypass eller en SASI.

Kommer sleeve gastrektomi fortsatt att vara världens vanligaste obesitasoperation om 10 år? Det får framtiden -och BEST -studien -utvisa. Följ oss!

   

Gastric bypass -operation, fördelar och nackdelar

By Kroppens viktreglering, Operationsmetoder

Operationen gastric bypass (GBP) har faktiskt funnits i mer än 50 år, den amerikanske kirurgen Edward Mason publicerade ”Gastric bypass in obesity” år 1967. De första årtiondena var detta öppen kirurgi, numera är den alltid laparoskopisk, med titthålsteknik. Mest kunskap kring operationens långtidseffekter har vi fått från den svenska SOS-studien (Swedish Obese Subjects study). I SOS var en mindre del av patienterna opererade med gastric bypass, övriga hade fått opererat en gastric banding eller en VBG. Gastric bandning och VBG (vertikal bandförstärkt gastroplastik) hade bägge samma princip gemensam, så kallad ”restriktion”. I klartext: gör magsäcken mindre, så kan personen med fetmasjukdom äta mindre och går ned i vikt.

Nu visade sig dock gastric bypass vara på alla sätt överlägsen banding och VBG i SOS och kommande studier; den gav bättre viktnedgång och fler andra goda effekter på hälsan: bland annat mycket effektiv behandling av typ 2 diabetes (till och med vid BMI mindre än 35).

Gastric bypass effektivt

Varför var gastric bypass effektivare än de äldre metoderna banding och VBG? Alla tre ger den opererade mindre magsäck, men gastric bypass är annorlunda då den samtidigt i grunden motverkar kroppens eget försvar mot viktnedgång: en GBP leder till att kroppens så kallade set point för vikt (vår ”vikttermostat”) i hjärnan sänks mot normalare nivåer. Detta åstadkoms via en mängd positiva hormonella effekter i kroppen, som i sig kommer ur tarmomkopplingen som görs vid en bypass (men inte vid banding eller VBG). Man kan säga att operationen har sin huvudsakliga effekt på hjärnan -fastän man bara opererar i buken!

Gastric bypass fördelar

Vilka fördelar har en gastric bypass-operation? Ja, den är extremt väl beprövad och genom åren förfinad, vi vet väldigt väl hur en GBP skall utföras tekniskt av kirurgen. Operationen ger mycket effektiv viktnedgång och den håller sig livet ut. Man får hälsoeffekter på alla plan (livet förlängs i snitt 6,7 år, det är effektiv behandling av typ 2 diabetes, sömnapnesyndrom, artros på bärande led, PCOS, högt blodtryck, hjärtkärlsjukdom, fettlever, gikt med mera. Hos kvinnor halveras risk att dö i en cancersjukdom.).

…och nackdelar

Vilka är nackdelarna? Ja det finns cirka 3% risk för allvarliga komplikationer (främst blödning och läckage) i första skedet. Dessa går att åtgärda men kräver ofta ny operation. Den kirurgiska långtidsrisken är tarmvred (i detta fall även kallat slitsherniering) som kommer av att man ändrar anatomin på tunntarmen vid bypassoperationen. Dessa tarmvred ger akut stopp i tarmen och man måste söka akut sjukvård. De går att bota, men kräver en ny operation. Förr var detta relativt vanligt, risken var 5-10%, medan det idag förebyggs redan vid första operationen (man ”stänger slitsarna”). Idag är risken istället 1-3% ungefär. Andra mer medicinska nackdelar är risken för dumping (socker- och blodtrycksfall efter att man ätit eller druckit fel), ökad känslighet för alkohol samt försämrat vitaminupptag. Det sistnämnda är lätt att förebygga med vitamintillskott -men visar sig i studier vara svårt att upprätthålla livet ut för patienterna (som i övrigt mår utmärkt som regel och kanske blivit av med sina tidigare läkemedel…). Mer kring såväl för- och nackdelar finner du i årsrapport från svenska fetmakirurgiregistret SOREG.

         

Gastric bypass eller gastric sleeve?

På senare år har gastric bypass fått en ”kusin” -nämligen gastric sleeve (SG). Den skall vi prata mer om i kommande blogg. Vilken av de två är bäst då? Ja, båda är utmärkta, båda har nackdelar. Exakt när vilken av dem är ”bäst” …vet vi faktiskt inte säkert. Det håller man i Sverige på att ta reda på via BEST -studien (där GB Obesitas är med).

Vill du veta mer? Häng på nästa informationsmöte hos oss!

Coronavirus vid samtidig fetmasjukdom -hur farligt är det?

By Nyheter

Coronaviruset, eller Sars-cov-2 (severe acute respiratory syndrome coronavirus-2) som den riktiga termen är, är ett RNA-virus som ger sjukdomen Covid-19 (Corona virus disease 2019). Den pågående epidemin är den tredje med ett coronavirus under 2000-talet och den klart mest allvarliga.

Samhälle, media, politik, sjukvård och forskning har nu fullt fokus på just Covid-19 och viruset Sars-cov-2. Ur statistiken som dagligen uppdateras från Svenska Intensivvårdsregistret ser vi att i Sverige är 75% av de som läggs in på IVA med Coivid-19 män, medianåldern är 61 år och 73,9% har någon riskfaktor. Dominerande riskfaktorer i registret är högt blodtryck (34,9%), diabetes (25,3%) samt hjärt- och lungsjukdom (23,6%). Fetmasjukdom ses här bara utgöra kring 3% -men detta är lurigt, för registret redovisar här bara ”extrem fetma”, d.v.s. BMI >40, och vi vet att BMI klart under 40 ofta medför just högt blodtryck, typ 2 diabetes och hjärt- lungsjukdom (fetma definieras som BMI >30).

Färska forskningsstudier

Om man letar vidare mer specifikt efter fetmasjukdom som riskfaktor vid Covid-19 (här får man reservera sig för att detta forskningsfält är helt nytt och nya studier publiceras hela tiden), så finner man en studie från Frankrike (Simmonet et al). Man har på ett sjukhus studerat 124 patienter som lagts in på IVA p.g.a. Covid-19. 68,6% av dessa patienter krävde respiratorvård. Patienter med BMI >35 hade här mer än 7 gånger ökad risk att behöva respiratorvård jämfört med normalviktiga (detta oberoende av ålder, diabetes eller högt blodtryck).

En helt färsk studie från New York (Petrilli et al) har följt drygt 4000 patienter med Covid-19. Man analyserade bland annat riskfaktorer för att a/ behöva sjukhusvård respektive b/ att bli ”kritiskt sjuk” (critical illness, definierat som behov av IVA-vård, utskrivning till hospice eller död). De faktorer som var starkast associerade till behov av sjukhusvård var i fallande ordning ålder >75 år, ålder 65-74 år, BMI >40, hjärtsvikt, BMI 30-40, ålder 55-64 år, kronisk njursjukdom, diabetes samt manligt kön.

Riskfaktorer för ”kritisk sjukdom” av Covid-19 var i fallande ordning ålder >75 år, ålder 65-74 år, BMI >40 samt BMI 30-40. (För er inom sjukvården: labmässigt var CRP >200, hög D-dimer samt syremättnad <88% vid ankomst till vården starkaste faktorerna avseende risken att utveckla ”critical illness”).

Fetma som riskfaktor vid Covid-19

Det verkar alltså som att fetmasjukdom/obesitas är en klar riskfaktor i samband med Covid-19, kanske är BMI >40 den främsta efter stigande ålder(?). Detta är i så fall något man behöver forska mer kring, men också upplysa bättre om –det sistnämnda rimligen redan nu, epidemin är ju i full gång.

TILLÄGG: I fredags 17 april gick Socialstyrelsen ut med besked om att fetmasjukdom med BMI >40 är en oberoende riskfaktor för Covid-19 sjukdom, läs rapporten här.

Lite överkurs om corona, ARDS och obesitas

Nedanstående är saker som vi inte vet allt om ännu, det är alltså hypoteser snarare än bevisade fakta. Forskningen kring detta har ännu inte ”hunnit ifatt” det läge vi är i med epidemin i samhället. Men med reservation för detta, och om du vill fördjupa dig så är detta för dig: Det som skiljer coronaviruset Sars-cov-2 från vanliga influensa- eller förkylningsvirus är att den inte bara infekterar de övre luftvägarna (och ger ont i halsen osv) utan i vissa fall även infekterar djupt ner i lungorna och längst ut i alveolerna. Här orsakar denna infektion dels att alveolceller förstörs, men ger även en reaktion från kroppen själv: vårt immunförsvar reagerar, ibland till och med för mycket. Detta ger risk för ARDS (acute respiratory distress syndrome). ARDS orsakas av ett hyperaktivt immunförsvar, ibland kallat cytokinstorm. Kroppens försök att reparera skadorna ger fibrosbildning och ännu sämre syresättning. Det som skiljer detta från en vanlig lunginflammation är alltså att kroppen själv förvärrar problemet p.g.a. att immunförsvaret överreagerar.

Var skulle obesitas kunna komma in? Jo, forskning har visat att fettväv är mycket mer än bara en energidepå, det är också ett hormonellt aktivt organ. Fettväv producerar bland annat cytokiner, hormoner, tillväxtfaktorer och prostaglandiner, vilka har effekter på organ som lever, bukspottkörtel, muskler, njurar, hjärnan -och immunsystemet. Fetmasjukdom har visat sig kunna innebära ökad aktivering av proinflammatoriska ämnen frisatta från fettväven (bl.a. interleukiner, interferon och TNF-alfa). Många människor med obesitas har alltså ett felaktigt överaktiverat immunsystem redan i vanliga fall. Om det kan spela in här vad gäller risken att få ARDS av coronaviruset får framtida forskning ge bättre besked kring.  Andra faktorer som kan spela in här är att vi vet att fetma kan bidra till s.k. ökad koagulabilitet (ökad risk för blodproppar), andra samtidiga fetmarelaterade sjukdomar, samt risken att man ventilerar sina lungor sämre vid högt BMI än vid normalvikt.

Hur stor risk har just du?

Hur skall vi hantera all denna nya information? Hur ”stor risk” har du som läser detta och lever med en stor kropp? Jag förstår om man oroar sig, detta är en epidemi som vi inte är vana vid.

Det man nog kan sluta sig till från studien från New York ovan, är att kombinationen ålder >55 år samtidigt med BMI >30 ökar risken för behov av sjukhusvård vid Covid-19, samt att ålder >65 år samtidigt med BMI >40 kraftigt ökar risken. Sedan är all ”risk” relativ, varje individ har egna unika förutsättningar.

Vad kan du själv göra för att minska din risk?

Följ myndigheternas rekommendationer inklusive social distansering, handtvätt osv. En generell uppmaning om man är orolig för Covid-19 och i en trolig riskgrupp –testa er. Förhoppningsvis blir tester mer tillgängliga i Sverige nu och människor med fetmasjukdom är med stor sannolikhet en riskgrupp som bör prioriteras. (I synnerhet gäller det dem av er som har BMI >40.) Försök gärna träna även om ni är hemma -fysisk aktivitet är positivt för immunförsvaret.

Jag som är fetmaopererad -har jag ökad risk?

Det finns inget som tyder på att vara fetmaopererad i sig skulle ge ökad risk. Vitamin- eller mineralbrist är däremot negativt för immunförsvaret -ni som är opererade, ta era vitaminer!

Om du behöver mer stöd eller har frågor, kontakta gärna Riksförbundet HOBS , de finns till för er skull!