fbpx Skip to main content
Tag

stigmatisering

Set point för kroppsvikt

By Kroppens viktreglering, Mat och dryck, Om fetmasjukdom, Set point

Set point för kroppsvikt

Del 1: Vad är set point? Och vad har set point med obesitas att göra?

 

Set point för kroppsvikt är den term som bäst beskriver hur kroppen styr och reglerar sin vikt. Ni som varit med på något av våra infomöten online känner säkert igen detta. Set point går att likna vid en vikttermostat (jämför med temperaturtermostaten på ett element så förstår ni liknelsen) och de nervcentran (neuronkärnor) som hanterar detta sitter i hypothalamus i hjärnstammen.

Set point är summan av signalerna till hjärnstammen från de olika system som kroppen har att signalera till hjärnan med: hungerhormnerna ghrelin och neuropeptid Y, stresshormonet kortisol, mättnadshormonet leptin m.fl. samt en mängd nervimpulser bidrar alla till ”set point”. Se även bilden ovan.

 (Överkurs: Termostatområdet är mer ”diffust” än ett vanligt organ som till exempel hypofysen eller binjurarna, så vi kan idag varken röntga eller på annat sätt exakt mäta värdet på set point. Hur hög eller låg set point är märks istället på vilken vikt kroppen spontant väljer över en längre tid.)

 

Varför är set point viktigt att förstå?

Jo, därför att set point bestämmer vår vikt i längden. Inte vi själva och vår viljestyrka, inte motivation eller uthållighet i samband med valfri bantningsregim -vi kan gå ner tillfälligt i vikt, men uttalad viktnedgång kommer också att resultera i ett uttalat biologiskt försvar från kroppen själv. Ghrelin upp, leptin ner, förbränning i kroppen ner och förr eller senare vikt upp igen till set point-nivån. Om man inte vet om set point som biologiskt fenomen, så kommer man att gå i den klassiska fällan att man klandrar sig själv för viktuppgången efter ett bantningsförsök. Otaliga är de patienter vi träffar som är helt övertygande om att allt är deras eget fel vad gäller kroppsvikten. ”Jag har ju ätit alla kalorierna själv. Ingen har tvingat mig…” och liknande. Känner Du igen det? Du är inte ensam. (Tyvärr gäller dessa missförstånd än idag även stora delar av svensk sjukvårdspersonal.)

Resultaten av detta blir flera: Dels att personen med en stor kropp till slut är sin egen värsta kritiker, man stigmatiserar sig själv och ger viktmobbande människor i omgivningen rätt i sina fördomar (”jag är ju fet och lat och dum”). Dels leder det också till risken att man upprepar sina misstag, och väljer att göra exakt samma dietprogram eller bantningskur om och om igen, trots att det bevisligen inte fungerar. Hade det rört sig om att en verkstad upprepat inte klarar av att reparera ens bil så hade nog de flesta börjat klaga och kanske bytt verkstad -men den logiken når sällan oss när det gäller vår egen kropp.

 

Högprocessad mat, stress och bantning -tre faktorer som riskerar att höja vår set point

Set point reglerar i normala fall variation i kroppsvikt åt bägge hållen -alltså både vid viktuppgång och viktnedgång. Men hur kommer det sig då att vi har en tilltagande problematik med övervikt och fetma/obesitas i samhället? Set point borde ju reglera ned vikten igen om den har gått upp?

Detta har forskare ledda av Kevin Hall studerat i forskningsartikeln ”Ultra-Processed Diets Cause Excess Calorie Intake and Weight Gain: An Inpatient Randomized Controlled Trial of Ad Libitum Food Intake” publicerad i Cell Metabolism 2019. Man lät 20 vuxna personer (som inte hade fetmasjukdom) äta så mycket eller litet de ville av antingen högprocessad (skräp)mat eller oprocessad mat i två veckors tid. Gruppen som lottades till högprocessad mat visade sig spontant äta i snitt 500 kcal mer per dag än de som lottades till oprocessat, och de gick upp i vikt i snitt 0,9 kg på de två veckorna. De åt också spontant snabbare än de med oprocessad mat och de fick i sig mer kolhydrater och fett. De som åt oprocessat gick i stället ner i vikt 0,9 kg. Detta alltså på bara två veckor och hos människor som inte hade obesitas i grunden.

Vad antyder detta? Jo, att den typ av ofta processade mat vi äter i vårt moderna samhälle idag ”gör något” mer än att bara mätta vår fysiologiska hunger. Den moderna maten ger ett slags sug efter mer, en dopaminbelöning i hjärnan som inte i sig har med näringsbehov att göra. Vi har talat om detta i tidigare bloggartikel om ”bliss point” i högprocessad mat. Möjligen är det så att bliss point-optimerad högprocessad mat bidrar till att ”lura” hjärnans set point uppåt genom att ge andra effekter på hjärnan än att bara stilla verklig hunger?

Ett annat biologiskt fenomen som också bör spela in här är stress (vårt samhälle idag är generellt klart stressigare än förr, vi har stressigare arbetsliv och familjeliv, sämre sömn, alltmer skärmtid och ”onlinestress”, osv.) -stresshormonet kortisol ökar aptiten och höjer i längden sannolikt också set point.

Ett tredje är, enligt vår samlade erfarenhet, misslyckad bantning i sig. De flesta beskriver bantning som en jo-jo-effekt, men där slutvikten i regel är högre än startvikten var. Att trigga svältförsvaret genom uttalad viktnedgång verkar i sig kunna leda till en överkompensation där set point de facto höjs som en reaktion från kroppen.

Sedan spelar som vanligt våra gener in. Alla är inte lika känsliga för ”modern” mat eller stress vad gäller viktuppgång. Har man inte gener känsliga för fetmasjukdom, så har man sannolikt inte heller en lika ”lättlurad” set point?

 

Vad innebär allt detta för Dig? Hur ska man hantera en hög set point?

Ja, om du lever med en stor kropp och högt BMI, så är detta inte ditt fel. Du har fötts med fetmakänsliga gener och levt i ett modernt Sverige med mycket högprocessad mat, stress osv. Om du upplevt upprepade misslyckade jo-jo-bantningar så är inte heller detta ditt fel -bantning sänker kroppsvikten tillfälligt, men sänker inte set point i hjärnan. Vikttermostaten är alltså kvar på den ursprungliga, höga nivån. Därför går du upp i vikt igen förr eller senare.

En gång till -detta är inte ditt fel. Du är som människa helt normal.

Hur ska man hantera en hög set point i kroppen? Man kan numera behandla set point och sänka den. Gör man det så kommer kroppen att ”vilja” gå ner i vikt (till den nya lägre set point-nivån). Det finns idag två metoder, moderna fetmaläkemedel samt fetmakirurgi (gastric bypass och sleeve är vanligast). Det finns många artiklar om operationerna här på vår blogg om du vill läsa mer. Det en obesitasoperation gör är alltså att sänka set point i hjärnan till mer normala BMI-nivåer. Det är därför en nyopererad har minimalt med hungerkänslor och samtidigt en snabb viktnedgång. Man kan säga att kirurgin normaliserar systemet och återställer vikttermostaten till sin ursprungliga nivå.

 

Viktuppgång efter fetmakirurgi

Är då kirurgi den definitiva lösningen och sedan är allt fixat? Nej, så är det ju inte och vi träffar regelbundet patienter som gått upp i vikt efter sin operation. Hur kan det komma sig? Detta skall vi prata mer om i nästa bloggavsnitt, ”Set point för kroppsvikt, del 2. Viktuppgång före och efter en fetmaoperation”. Håll utkik! Om du redan är opererad och har upplevt just viktuppgång -var gärna med på en av våra repetitionskurser online.

 

Fetma del 5: GB Obesitas åtgärdslista

By Kroppens viktreglering, Nyheter, Om fetmasjukdom, Prevention av fetmasjukdom, Resurser online

I vår bloggserie ”Fetma -vems fel är det?” har vi i del 1 talat om hur fetma är en sjukdom, i del 2 om hur vi rör oss, i del 3 om högprocessad mat och termen ”bliss point” samt i del 4 om fetmasjukdomens kostnader och ett exempel från Chile om vad man kan göra åt problemen i praktiken. Vi har nu samlat ihop en mängd åtgärder som provats eller föreslagits på olika platser i världen.

Tanken bakom här är följande: Fetmasjukdom är inte den enskilde människans fel -det är fetmakänsliga gener plus samhällsbygget som skapar sjukdomen. Att hantera fetma som ”individens ansvar” är därmed både orättvist och ineffektivt. Vad gäller förebyggande arbete agerar redan samhället i principiellt liknande situationer: trafik, alkohol, tobak. Vi har trafikregler, bilprovning och körkort; alkoholskatt, åldersgränser och varningstexter. Nu behöver vi detsamma i vårt ”obesogena” samhälle.

Förebygga övervikt och behandla fetma är olika saker

Att förebygga att övervikt och fetma uppstår (=primär prevention) är lika viktigt som att behandla fetmasjukdom hos dem som redan drabbats (=fetmasjukvård) -men de två situationerna kräver helt olika åtgärder. Primär prevention kräver förebyggande samhällsinsatser, fetmasjukvård kräver sjukvårdsinsatser. Åtgärder i listan som är förebyggande är märkta ”(PR)” som i primär, åtgärder som är relaterade till sjukvård av redan etablerad fetma är märkta ”(SV)”.

Medicinska beslut och åtgärder (SV)

  • Fetma skall bestraktas som en vanlig, kronisk, allvarlig sjukdom
  • Fetmasjukdom därmed centralt och obligatoriskt ämne på alla vårdutbildningar, detta behöver inkludera kunskap om hur fetmasjukdom uppkommer, dess fysiologi samt kostvetenskaplig utbildning. (Samtliga dessa saker är helt underutvecklade inom svensk vårdutbildning idag).
  • Evidensbaserade nationella riktlinjer
  • Patientregister för icke kirurgisk fetmabehandling, motsvarande kirurgins SOReg. (Vi måste dokumentera vilka vårdåtgärder vi gör, vilka som fungerar och inte, osv. Trots att svensk bantningsindustri redan idag omsätter 300 miljoner kr, så finns ej detta.)
  • Läkemedelssubvention till moderna fetmaläkemedel. Om fetma är en vanlig, kronisk och allvarlig sjukdom måste självklart läkemedel mot sjukdomen hanteras som andra mediciner -med subvention.
  • Alla barn med isoBMI >30 remitteras till obesitaskompetent team (tvingande för vårdgivaren, barn med fetma riskerar leva 14 år kortare än sina normalviktiga vänner), dessa barns föräldrar skall engageras i problematiken och stöttas (inte skuldbeläggas).
  • Aktiviteter lämpliga för FAR -fysisk aktivitet på recept -upphandlas av Sveriges landsting och regioner från friskvårdsaktörer och föreningar och erbjuds sedan subventionerat till den som ordineras FAR av sjukvården

Skola och ungdom (PR)

  • Gående skolbussar” i kommunal regi
  • Förbud mot snabbmatsrestauranger, läskautomater etc inom 500 meter från och inom skolor
  • Mobilförbud på all skoltid inklusive raster (sannolikt positivt för både studiero och aktivitet).
  • Subventioner till utedagis och -förskola
  • Riktlinjer+kontroll av serverad mat på förskola och skola -pedagogiska måltider, näringsinnehåll och portionsstorlekar; samt utbildning i kostvetenskap till all personal.
  • Tillägg 200504: Lekplatser med tak som är lite mer bekväma även när det är sämre väder (tack till Jacob Gudiol för tips).

Samhälle (PR)

  1. Sockerskatt (18% skatt på drycker med hög sockerhalt i Chile), 
  2. Svarta etiketter på livsmedel med höga halter socker, salt, kalorier eller mättade fetter (alltså upp till fyra stycken svarta ”prickar” per livsmedel). Tillägg 200504: livsmedel med dålig märkning/flera svarta etiketter säljs i separata delar inne i butikerna (tack till Jacob Gudiol för tips).
  3. Förbud mot reklam för högprocessad skräpmat och godis riktad till barn, förbud mot all TV-reklam för denna typ av produkter från kl 06:00 till 22:00 alla dagar.
  4. Förbud mot maskotar eller leksaker till barn förknippade med skräpmat, t.ex. Tigern Tony hos Kellogg´s eller KinderEgg.
  • Förbud mot godis, läsk och onyttiga snacks inom 5 meter från kassorna i affärer
  • Vattenautomater utanför alla livsmedelsaffärer
  • Tillgänglighetskrav på trappor (inte bara rulltrappor och hissar) i alla offentliga miljöer (”points of decision prompts” -skyltar som visar vägen till rätt val).
  • Garanti om minst fem offentliga ytor för fysisk aktivitet inom 500 meters radie från alla bostadsområden i tätorter.

Göra ”allt på en gång”

Ingen av de listade åtgärderna kommer ensamt att kunna ha tillräcklig effekt på samhället för att göra skillnad. Vi behöver genomföra många av punkterna samtidigt och i stor skala. Olika samhällsaktörer behöver arbeta tillsammans, ledda och understödda av politiker och lagstiftning. Vi behöver följa vilka åtgärder som är effektiva (och inte) längs vägen, men inte ”fastna” i vad som skall prioriteras före något annat innan vi ens börjat. Insatserna kommer naturligtvis i flera fall att kosta pengar, samtidigt kan man förvänta sig att samhället tjänar in pengarna på ökad folkhälsa -och betänk att övervikt och fetma redan idag kostar Sverige hisnande 48,6 miljarder kr per år och 3400 dödsfall.

Kommer ni på fler smarta åtgärder för att förebygga övervikt? Hör av er till oss så kan vi uppdatera listan!

Dela gärna!

Fetma -vems fel är det? Del 3

By Kroppens viktreglering, Mat och dryck, Nyheter, Om fetmasjukdom No Comments

En vanlig dag…

På burgarställets drive-thru: smaken av varm nygrillad burgare, lite sötma från dressingen och brödet, salta fries, bubblande colasmak från läsken -precis vad jag behövde nu! (Det är såhär en bliss point smakar, se nedan!)

Samtidigt, på ett av våra infomöten: ”fetman är såklart mitt eget fel, det är ingen som tvingat mig att äta mig såhär stor…”

Samtidigt, i ett kommentarsfält i sociala medier: ”de som är feta har sig själva att skylla, det är ingen som har tvingat dem att stoppa allt skräp i munnen…”

Samtidigt, i ett styrelserum: ”…vi ser utmärkt tillväxt på alla marknader, i synnerhet den nordiska har utvecklats gynnsamt sedan vi…”

Hänger allt detta ihop? Och om ja, i så fall hur? Det ska vi tala om idag.

 

Bliss Point

Vi börjar med vår måltid längst upp. Nu var det ett Burger Meal av något slag, men kunde lika gärna ha varit en mikrougnslunch, sötad drickyoghurt eller ett ”Fredagsmys”: här behöver vi lära oss om termen ”Bliss Point”. Nedanstående citat är från Svenska Dagbladets artikelserie om övervikt härom veckan:

”Bliss point är en term som beskriver den andel av socker men även fett, salt och andra smaker, som är maximalt lockande för vårt belöningssystem. Om punkten överskrids känner vi avsmak och äcklas eftersom det blir för sött eller för salt. Men hela vägen upp till ”äckelpunkten” blir produkten gradvis alltmer lockande. Termen har använts inom livsmedelsindustrin sedan 1970-talet då den utforskades i detalj.

En viktig upptäckt var när socker, fett och salt kombineras så höjs respektive äckelpunkt och produkten blir superbelönande. För barn ligger äckelpunkten på drygt 25 procent socker, för några ändå upp till 36 procent. Det är drygt dubbelt så högt som för vuxna, och förklarar varför produkter riktade till barn ofta görs mer söta.

Olika produkter kan dessutom förskjuta äckelpunkten uppåt åt varandra, och på så vis driva upp konsumtionen, exempelvis sockrad läsk och salta snacks.”

 

Bliss Point: den perfekta kombinationen sött, salt, fett

Det är alltså ingen slump att ett Burger Meal ser ut som det gör -det är den perfekta, superbelönande, kombinationen sött, salt och fett som frisätter mesta möjliga belönande neurotransmittorer (endorfiner, dopamin) i våra hjärnor. Väl där har de olika företagen successivt ökat portionsstorlekarna och därmed vinsterna -jämför en burgarmåltid 1950 mot idag på ena bilden, eller hur bl.a. vårt ”Fredagsmys” ökat svenska chipsförsäljningen på andra bilden:

               

Och därmed hänger ju även ”ingen som tvingat mig”-resonemanget med, inte sant? Den här maten är vetenskapligt expertdesignad att producera så mycket belöningshormoner det bara går i våra hjärnor varje gång vi äter(!).

 

Studie: Högprocessad mat -vikt upp

I våras publicerades en mycket välgjord studie om just detta, av Kevin D. Hall i Cell Metabolism (”Ultra-Processed Diets Cause Excess Calorie Intake and Weight Gain…”). Man lät 20 vuxna deltagare, viktstabila med BMI kring 27, bo på kliniken i två veckor. De lottades till att antingen leva på högprocessad mat eller oprocessad mat. De fick äta hur mycket eller lite de ville. Resultatet? De som levde på högprocessad mat åt i snitt 508 kcal mer per dag än de andra, via ökat fett och kolhydrater, men inte protein. Efter studieperioden hade de som ätit högprocessad mat gått upp i snitt 0,9 kg, de med oprocessad istället gått ner i snitt 0,9 kg! Se även diagrammet i titelbilden till bloggen här ovan.

Studien har, med all rätt, redan fått mycket stor uppmärksamhet. Och observera att detta var viktstabila studiepersoner som inte hade fetma, ändå blir det så tydligt på bara två veckor.

Så ni ser -allt hänger ihop! Och inte är övervikt/fetma individens ”fel”, vårt matsamhälle är idag som ett snillrikt riggat minfält med ”bliss points” överallt. (Och hittills gör staten ingenting åt detta i princip, men mer om deras ansvar i nästa bloggavsnitt).

 

Big business

Så till styrelserummet från inledningen: vilka är dessa bolag?

Jo, det är Nestle (bl.a. Mövenpick och Dreyer’s glass, PowerBar, NesQuick, KitKat, Smarties), Pepsico (bl.a. Tropicana, Mtn Dew, Gatorade, 7Up, Pepsi, Pizza Hut, KFC, Taco Bell), Unilever (bl.a. GB Glacekoncernen, Ben&Jerry, Knorr, Becel), Coca Cola (Fanta, Sprite, Monster, VitaminWater m.m.) -lägg så till koncernerna Mars, Kellogg’s, Kraft, McDonald’s, Restaurant Brands Int (med bl.a. Burger King och Tim Horton’s), Orkla Foods (OLW m.m.) och ett par till så har du majoriteten av alla processade livsmedel i din egen butik hemmavid.

Detta är big businessinget lämnas åt slumpen. Inklusive våra smaklökar och belöningssystem.

En rejäl cynism återfinns i dessa stora bolags sortiment: samma bolag som haft full koll på ”bliss points” sedan 70-talet, och bevisligen aktivt bidrar till vår pågående fetmaepidemi, är engagerade i -just det! -bantningsindustrin: googlar snabbt fram en marknadsrapport om ”global Weight Loss and Obesity Management market” och finner listade där -Coca Cola Co., Nestle, Pepsico, Unilever, Kellogg’s…

Så samma bolag som skapar våra högprocessade, bliss point-optimerade livsmedel ser alltså till att sedan även erbjuda bantningsmetoder och tjäna pengar på oss en gång till så att säga.

Vi kan bara ana hur perfekt upplagt dessa bolag upplever att det är, när vi konsumenter som drabbas hälsomässigt sedan skyller enbart på oss själva -eller varandra..!

Nästa avsnitt ska handla om samhället, staten och politiken. Vad borde de kunna göra för att hjälpa oss ur detta? Vad har andra länder redan gjort och lyckats med? Följ oss!

Fetma -vems fel är det? Del 1

By Kroppens viktreglering, Om fetmasjukdom No Comments

Jag har mött patienter med fetmasjukdom i ganska många år och pratat med flera tusen patienter med sjukdomen fetma eller övervikt. Det som slår en genomgående, både hos den drabbade individen och i reaktioner de berättar om från omgivning eller sjukvård -är diskussionen om skuld.

Vems fel är det… och varför är det så viktigt?

Vems fel är det att man lider av övervikt/fetma? Vems fel är det att man inte fixar problemet själv med att ”röra sig mer och äta mindre”? Varför fastnar såväl patient, dess omgivning och sjukvården (!) om och om igen i frågan om ”skulden till problemet” vid just övervikt/fetma? Vi gör det aldrig annars?

Någon som ramlar, får en fraktur och måste gipsas på sjukhuset -inte får den ett korsförhör om ”riskbeteende” av sina närstående eller sin behandlande ortoped -innan frakturen ens är gipsad? Någon som stressar i jobbet, dricker regelbundet alkohol, inte hinner träna -och nu utvecklar kärlkramp; inte pekar omgivningen finger åt honom/henne för de ”slarviga levnadsvanorna”, fördröjer eller till och med vägrar(!) behandling för att personen först ska ”skärpa sig”..? Nej, den hjärtsjuke får omedelbart rätt utredning och sedan de modernaste medicinerna. Ett samtal om det där med alkohol och stress under vårdtiden också såklart, men inte med en ”skyll dig själv” -attityd kopplad, inte med ett moraliskt pekfinger. Och varför det? Jo därför att såväl fraktur som kranskärlssjukdom är sjukdomar. Och vi har rätt till behandling av våra sjukdomar, eller hur?

Nu är det bara det att fetma också är en sjukdom, klassad som sådan av bl.a. WHO och amerikanska AMA. Det är inget omoraliskt aktivt levnadsval av en mindre intelligent eller karaktärslös person -utan en sjukdom. 

Vem riskerar utveckla fetma, och hur många insjuknar?

Fetmasjukdom i samhället utvecklas i två steg: första steget är om du har risk att få sjukdomen fetma över huvud taget eller inte -detta avgörs av dina gener. Om du har gener som är känsliga för en så kallad obesogen (fetmaframkallande) miljö, så är du i riskzonen. Steg två är hur många av dem med känsliga gener som sedan utvecklar sjukdomen. Det avgörs av vår levnadsmiljö -alltså vårt samhällsbygge. Mer om detta i del 2 av bloggserien.

Dags att vakna -jorden är rund, inte platt -fetma är sjukdom, inte lathet

Varför stigmatiserar, diskriminerar och mobbar vi fortsatt människor med fetma? En stark delförklaring är okunskap. Fetma är en komplex, hormonellt styrd sjukdom -men mycket få vet om detta.

Inom Sveriges vårdutbildningar -inklusive läkarprogrammet! -utbildas i princip noll om fetmasjukdom. Noll. Ingenting. Låt det sjunka in.

Och om man inte vet något om ett tillstånd och sedan möter just detta tillstånd varenda dag, vad ska man göra då? Ja, man får ju ”hitta på något”. Därav den absolut vanligaste ordinationen ”du måste röra på dig lite mer och äta lite mindre, så…”. Tanken bakom den här frasen är att kroppen är som en ointelligent maskin utan inbyggda försvarsmekanismer -matar man kroppen med mindre energi men använder den mer så krymper den -så enkelt var det.

Problemet är bara att vetenskapen sedan åtminstone 1990-talet vetat att det inte är så enkelt -kroppen har en egen uppfattning om vilken vikt den vill ha, en s.k. ”set point” i hjärnan. Svälter du kroppen, så minns den ändå vad set pointen var innan du gick ned i vikt -och nu försvarar sig kroppen! (vill du veta mer -läs här, titta här eller här). Det är 100% biologi. 0% moral, vilja eller karaktär.

Jorden är alltså rund, inte platt. Men det har inte samhälle eller sjukvård förstått -eller velat förstå? -ännu. 

Dags för förändring!

Du som lider av fetma -sträck på dig! Det är inte ditt fel. Du är en helt normal person! Du lever i en stor kropp, p.g.a. att du har gener känsliga för fetma. Behöver Du stöd? Kontakta Riksförbundet HOBS -de hjälper dig gärna.

Du som mobbar andra för deras fetma –sluta omedelbart! Rannsaka dig själv istället: vad får dig att mobba andra? Vilken rätt har du att döma någon för en sjukdom? Dömer du även andra människor för andra sjukdomar?

Du som jobbar i sjukvården -vet du vad en ghrelin- eller leptinmolekyl är, eller vad de gör? Inte? Då måste du läsa på -det är inte acceptabelt att vara okunnig om något så vanligt och allvarligt som fetma och övervikt. Har du ordinerat ”rör på dig mer och ät mindre”, alternativt ”du måste gå ner i vikt” nån gång? Det är inte evidensbaserad vård. Du måste läsa på -kontakta gärna oss om du behöver hjälp att komma vidare.

Nästa del i bloggserien

…handlar om vilka som faktiskt kan hållas skyldiga för att vi har en fetmaepidemi på halsen. Och det är inte enskilda människor med fetmasjukdom -det är helt andra aktörer. Följ oss!