fbpx
Tag

viktminskning Archives - GB Obesitas

Set point för kroppsvikt

By | Kroppens viktreglering, Mat och dryck, Om fetmasjukdom, Set point

Set point för kroppsvikt

Del 1: Vad är set point? Och vad har set point med obesitas att göra?

 

Set point för kroppsvikt är den term som bäst beskriver hur kroppen styr och reglerar sin vikt. Ni som varit med på något av våra infomöten online känner säkert igen detta. Set point går att likna vid en vikttermostat (jämför med temperaturtermostaten på ett element så förstår ni liknelsen) och de nervcentran (neuronkärnor) som hanterar detta sitter i hypothalamus i hjärnstammen.

Set point är summan av signalerna till hjärnstammen från de olika system som kroppen har att signalera till hjärnan med: hungerhormnerna ghrelin och neuropeptid Y, stresshormonet kortisol, mättnadshormonet leptin m.fl. samt en mängd nervimpulser bidrar alla till ”set point”. Se även bilden ovan.

 (Överkurs: Termostatområdet är mer ”diffust” än ett vanligt organ som till exempel hypofysen eller binjurarna, så vi kan idag varken röntga eller på annat sätt exakt mäta värdet på set point. Hur hög eller låg set point är märks istället på vilken vikt kroppen spontant väljer över en längre tid.)

 

Varför är set point viktigt att förstå?

Jo, därför att set point bestämmer vår vikt i längden. Inte vi själva och vår viljestyrka, inte motivation eller uthållighet i samband med valfri bantningsregim -vi kan gå ner tillfälligt i vikt, men uttalad viktnedgång kommer också att resultera i ett uttalat biologiskt försvar från kroppen själv. Ghrelin upp, leptin ner, förbränning i kroppen ner och förr eller senare vikt upp igen till set point-nivån. Om man inte vet om set point som biologiskt fenomen, så kommer man att gå i den klassiska fällan att man klandrar sig själv för viktuppgången efter ett bantningsförsök. Otaliga är de patienter vi träffar som är helt övertygande om att allt är deras eget fel vad gäller kroppsvikten. ”Jag har ju ätit alla kalorierna själv. Ingen har tvingat mig…” och liknande. Känner Du igen det? Du är inte ensam. (Tyvärr gäller dessa missförstånd än idag även stora delar av svensk sjukvårdspersonal.)

Resultaten av detta blir flera: Dels att personen med en stor kropp till slut är sin egen värsta kritiker, man stigmatiserar sig själv och ger viktmobbande människor i omgivningen rätt i sina fördomar (”jag är ju fet och lat och dum”). Dels leder det också till risken att man upprepar sina misstag, och väljer att göra exakt samma dietprogram eller bantningskur om och om igen, trots att det bevisligen inte fungerar. Hade det rört sig om att en verkstad upprepat inte klarar av att reparera ens bil så hade nog de flesta börjat klaga och kanske bytt verkstad -men den logiken når sällan oss när det gäller vår egen kropp.

 

Högprocessad mat, stress och bantning -tre faktorer som riskerar att höja vår set point

Set point reglerar i normala fall variation i kroppsvikt åt bägge hållen -alltså både vid viktuppgång och viktnedgång. Men hur kommer det sig då att vi har en tilltagande problematik med övervikt och fetma/obesitas i samhället? Set point borde ju reglera ned vikten igen om den har gått upp?

Detta har forskare ledda av Kevin Hall studerat i forskningsartikeln ”Ultra-Processed Diets Cause Excess Calorie Intake and Weight Gain: An Inpatient Randomized Controlled Trial of Ad Libitum Food Intake” publicerad i Cell Metabolism 2019. Man lät 20 vuxna personer (som inte hade fetmasjukdom) äta så mycket eller litet de ville av antingen högprocessad (skräp)mat eller oprocessad mat i två veckors tid. Gruppen som lottades till högprocessad mat visade sig spontant äta i snitt 500 kcal mer per dag än de som lottades till oprocessat, och de gick upp i vikt i snitt 0,9 kg på de två veckorna. De åt också spontant snabbare än de med oprocessad mat och de fick i sig mer kolhydrater och fett. De som åt oprocessat gick i stället ner i vikt 0,9 kg. Detta alltså på bara två veckor och hos människor som inte hade obesitas i grunden.

Vad antyder detta? Jo, att den typ av ofta processade mat vi äter i vårt moderna samhälle idag ”gör något” mer än att bara mätta vår fysiologiska hunger. Den moderna maten ger ett slags sug efter mer, en dopaminbelöning i hjärnan som inte i sig har med näringsbehov att göra. Vi har talat om detta i tidigare bloggartikel om ”bliss point” i högprocessad mat. Möjligen är det så att bliss point-optimerad högprocessad mat bidrar till att ”lura” hjärnans set point uppåt genom att ge andra effekter på hjärnan än att bara stilla verklig hunger?

Ett annat biologiskt fenomen som också bör spela in här är stress (vårt samhälle idag är generellt klart stressigare än förr, vi har stressigare arbetsliv och familjeliv, sämre sömn, alltmer skärmtid och ”onlinestress”, osv.) -stresshormonet kortisol ökar aptiten och höjer i längden sannolikt också set point.

Ett tredje är, enligt vår samlade erfarenhet, misslyckad bantning i sig. De flesta beskriver bantning som en jo-jo-effekt, men där slutvikten i regel är högre än startvikten var. Att trigga svältförsvaret genom uttalad viktnedgång verkar i sig kunna leda till en överkompensation där set point de facto höjs som en reaktion från kroppen.

Sedan spelar som vanligt våra gener in. Alla är inte lika känsliga för ”modern” mat eller stress vad gäller viktuppgång. Har man inte gener känsliga för fetmasjukdom, så har man sannolikt inte heller en lika ”lättlurad” set point?

 

Vad innebär allt detta för Dig? Hur ska man hantera en hög set point?

Ja, om du lever med en stor kropp och högt BMI, så är detta inte ditt fel. Du har fötts med fetmakänsliga gener och levt i ett modernt Sverige med mycket högprocessad mat, stress osv. Om du upplevt upprepade misslyckade jo-jo-bantningar så är inte heller detta ditt fel -bantning sänker kroppsvikten tillfälligt, men sänker inte set point i hjärnan. Vikttermostaten är alltså kvar på den ursprungliga, höga nivån. Därför går du upp i vikt igen förr eller senare.

En gång till -detta är inte ditt fel. Du är som människa helt normal.

Hur ska man hantera en hög set point i kroppen? Man kan numera behandla set point och sänka den. Gör man det så kommer kroppen att ”vilja” gå ner i vikt (till den nya lägre set point-nivån). Det finns idag två metoder, moderna fetmaläkemedel samt fetmakirurgi (gastric bypass och sleeve är vanligast). Det finns många artiklar om operationerna här på vår blogg om du vill läsa mer. Det en obesitasoperation gör är alltså att sänka set point i hjärnan till mer normala BMI-nivåer. Det är därför en nyopererad har minimalt med hungerkänslor och samtidigt en snabb viktnedgång. Man kan säga att kirurgin normaliserar systemet och återställer vikttermostaten till sin ursprungliga nivå.

 

Viktuppgång efter fetmakirurgi

Är då kirurgi den definitiva lösningen och sedan är allt fixat? Nej, så är det ju inte och vi träffar regelbundet patienter som gått upp i vikt efter sin operation. Hur kan det komma sig? Detta skall vi prata mer om i nästa bloggavsnitt, ”Set point för kroppsvikt, del 2. Viktuppgång före och efter en fetmaoperation”. Håll utkik! Om du redan är opererad och har upplevt just viktuppgång -var gärna med på en av våra repetitionskurser online.

 

ww_bantning

Bantning -varning utfärdas..!

By | Best Weight, Kroppens viktreglering, Mat och dryck, Nyheter, Om fetmasjukdom

Precis alla våra patienter har försökt gå ned i vikt någon gång innan de så småningom kommer till oss. Det luriga med all kaloriräkning/bantning (”rör dig mer och ät mindre, så..”) är att det verkar fungera i början -man går ned i vikt de första 1-2-3 veckorna. Sedan blir det förr eller senare en platåfas, följt av en successiv viktuppgång, som regel till en högre slutvikt än den man började vid. Den biologiska orsaken stavas kroppens inre vikttermostat (”set point”), vilket vi berättat mer ingående om i tidigare inlägg (se exempelvis denna blogg hos oss, denna artikel från Baribuddy eller denna informationsfilm). Resultatet är att att risken för viktuppgång inom fem år efter en bantningskur är 95-97%. (Detta berättar -av uppenbara skäl! -bantningsindustrin aldrig för er. De omsätter 300 000 000 SEK per år bara i Sverige.).

Jojo-bantning

Slutresultatet, vikt ner och sedan upp igen, är vad man brukar kalla för ”jojo-bantning”. Men är det så enkelt? ”Jojo” visar ju att man lätt går upp sina kilon efter dietkuren, men antyder ju också att man kanske inte har så mycket att förlora -det värsta som kan hända är ju att man är tillbaka på ”ruta ett”. Eller?

…set point upp

Tyvärr är det inte så enkelt. Det som typiskt händer efter en misslyckad bantning är att set point skruvats upp 2-5-8 kg (man gick upp mer än det man gick ned i början). Alltså triggar bantningen hjärnan att vilja väga ännu mer. Många av de patienter vi träffar beskriver hur den första hälften av deras överviktskilon troligen kom av gener + miljö + en trigger (knäskada, rökstopp, sjukdom, etc.) -men att sedan upprepade jojo-bantningar i sig tryckte upp vikten resten av extrakilona. En bantningskur riskerar alltså att ”väcka den björn som sover” och efteråt är set point ännu högre. (Det hade alltså med facit i hand varit bättre att låta bli bantningskuren och acceptera den ursprungliga vikten).

Permanent ändrad biologi à la Biggest Loser

Nästa problem är att flera av de mekanismer som motverkar viktnedgången sedan inte försvinner igen -fastän man går tillbaka upp i vikt. Mest berömda studien av detta gjordes i USA på en omgång Biggest Loser-deltagare. Man mätte deras förbränning samt olika vikthormoner innan tävling (när de hade stor kropp), vid tävlingens slut (när de hade gjort massiv viktminskning) samt sex år senare (då alla utom en hade gått upp kilona igen). Resultat: förbränning, respektive mättnadshormonet leptin var -som väntat -klart sänkt direkt efter tävlingen. Det som däremot överraskade var att deltagarna sex år senare, trots viktuppgång igen, fortfarande hade sänkt förbränning och sänkt leptin(!). Bantningen hade alltså permanent försämrat deltagarnas viktfysiologi.

Jojo-bantning ger ändrad kroppssammansättning

Om du går ner t.ex. 10 kg med valfri traditionell diet, så har du inte förbränt 10 kg fettvävnad; du har sannolikt brutit ned 7-8 kg fettväv men samtidigt 2-3 kg muskelmassa. Mindre fett är bra, men mindre muskulatur är definitivt inte bra. När du sedan går upp kilona igen, låt oss säga 12 kg upp, så är det i värsta fall 12 kg fettvävnad –ingen muskelmassa. Misslyckad bantning remodellerar alltså kroppens sammansättning till det sämre.  Om man tänker sig att man som person med för stor kropp gjort upprepade bantningar kanske 5-10 gånger i livet, så förstår man bättre varför muskelvärk, trötthet och nedsatt ork är så vanligt.

…och sämre självkänsla

Till slut har vi så den psykologiska aspekten: upprepad misslyckad viktnedgång är oerhört psykiskt stressande för personen själv. De flesta klandrar sig själva för misslyckandet (man har ”bristande karaktär” och så vidare) och personer i omgivningen (tyvärr inklusive sjukvården!) bekräftar indirekt detta genom att hålla med, eller inte säga emot.

Bantning -varning utfärdas!

Alltså: man kan försvara tanken på ett seriöst försök i livet till viktminskning genom ändrade levnadsvanor eller någon typ av dietprogram. Detta för att se vad just din set point för vikt i hjärnan ”accepterar” avseende viktminskning: 3-5% av oss har en set point som är mer flexibel (och man kan då tänka sig att viktnedgången kan bestå även på sikt). Övriga 95-97% kommer att ha en fixerad set point motsvarande sin högre startvikt -alltså kommer det att bli en jojo-effekt. Om man upplever detta, så är upprepade nya bantningsförsök troligen närmast hälsofarliga: set point kommer att tryckas uppåt mer och mer, förbränningen i muskulatur sänks och nivån mättnadshormoner blir lägre, kroppen remodelleras om till mindre muskelmassa och du mår sämre och sämre psykiskt. Bättre i så fall att om möjligt acceptera den vikt man har och istället försöka undvika ytterligare viktuppgång (här kan konceptet ”Best Weight” användas, läs mer om detta här). Alternativet blir att välja behandlingsmetoder som sänker hjärnans set point, dvs. läkemedel eller fetmakirurgi.

Det vi motsätter oss starkt är den närmast vårdlösa synen på bantningskurer som något där kunden har ”inget att förlora”: bantningsreklam och -produkter saluförs via apotek, kvällstidningar, kommersiella aktörer på nätet, appar i telefonen -men även av sjukvården själv. Detta som regel utan minsta varningstext kring riskerna vi redovisat ovan, och aldrig någonsin med information om vad set point är för något. Denna problematik måste belysas och diskuteras mer allmänt i samhället. Dela gärna!

bantning