Set point för kroppsvikt

Del 1: Vad är set point? Och vad har set point med obesitas att göra?

 

Set point för kroppsvikt är den term som bäst beskriver hur kroppen styr och reglerar sin vikt. Ni som varit med på något av våra infomöten online känner säkert igen detta. Set point går att likna vid en vikttermostat (jämför med temperaturtermostaten på ett element så förstår ni liknelsen) och de nervcentran (neuronkärnor) som hanterar detta sitter i hypothalamus i hjärnstammen.

Set point är summan av signalerna till hjärnstammen från de olika system som kroppen har att signalera till hjärnan med: hungerhormnerna ghrelin och neuropeptid Y, stresshormonet kortisol, mättnadshormonet leptin m.fl. samt en mängd nervimpulser bidrar alla till ”set point”. Se även bilden ovan.

 (Överkurs: Termostatområdet är mer ”diffust” än ett vanligt organ som till exempel hypofysen eller binjurarna, så vi kan idag varken röntga eller på annat sätt exakt mäta värdet på set point. Hur hög eller låg set point är märks istället på vilken vikt kroppen spontant väljer över en längre tid.)

 

Varför är set point viktigt att förstå?

Jo, därför att set point bestämmer vår vikt i längden. Inte vi själva och vår viljestyrka, inte motivation eller uthållighet i samband med valfri bantningsregim -vi kan gå ner tillfälligt i vikt, men uttalad viktnedgång kommer också att resultera i ett uttalat biologiskt försvar från kroppen själv. Ghrelin upp, leptin ner, förbränning i kroppen ner och förr eller senare vikt upp igen till set point-nivån. Om man inte vet om set point som biologiskt fenomen, så kommer man att gå i den klassiska fällan att man klandrar sig själv för viktuppgången efter ett bantningsförsök. Otaliga är de patienter vi träffar som är helt övertygande om att allt är deras eget fel vad gäller kroppsvikten. ”Jag har ju ätit alla kalorierna själv. Ingen har tvingat mig…” och liknande. Känner Du igen det? Du är inte ensam. (Tyvärr gäller dessa missförstånd än idag även stora delar av svensk sjukvårdspersonal.)

Resultaten av detta blir flera: Dels att personen med en stor kropp till slut är sin egen värsta kritiker, man stigmatiserar sig själv och ger viktmobbande människor i omgivningen rätt i sina fördomar (”jag är ju fet och lat och dum”). Dels leder det också till risken att man upprepar sina misstag, och väljer att göra exakt samma dietprogram eller bantningskur om och om igen, trots att det bevisligen inte fungerar. Hade det rört sig om att en verkstad upprepat inte klarar av att reparera ens bil så hade nog de flesta börjat klaga och kanske bytt verkstad -men den logiken når sällan oss när det gäller vår egen kropp.

 

Högprocessad mat, stress och bantning -tre faktorer som riskerar att höja vår set point

Set point reglerar i normala fall variation i kroppsvikt åt bägge hållen -alltså både vid viktuppgång och viktnedgång. Men hur kommer det sig då att vi har en tilltagande problematik med övervikt och fetma/obesitas i samhället? Set point borde ju reglera ned vikten igen om den har gått upp?

Detta har forskare ledda av Kevin Hall studerat i forskningsartikeln ”Ultra-Processed Diets Cause Excess Calorie Intake and Weight Gain: An Inpatient Randomized Controlled Trial of Ad Libitum Food Intake” publicerad i Cell Metabolism 2019. Man lät 20 vuxna personer (som inte hade fetmasjukdom) äta så mycket eller litet de ville av antingen högprocessad (skräp)mat eller oprocessad mat i två veckors tid. Gruppen som lottades till högprocessad mat visade sig spontant äta i snitt 500 kcal mer per dag än de som lottades till oprocessat, och de gick upp i vikt i snitt 0,9 kg på de två veckorna. De åt också spontant snabbare än de med oprocessad mat och de fick i sig mer kolhydrater och fett. De som åt oprocessat gick i stället ner i vikt 0,9 kg. Detta alltså på bara två veckor och hos människor som inte hade obesitas i grunden.

Vad antyder detta? Jo, att den typ av ofta processade mat vi äter i vårt moderna samhälle idag ”gör något” mer än att bara mätta vår fysiologiska hunger. Den moderna maten ger ett slags sug efter mer, en dopaminbelöning i hjärnan som inte i sig har med näringsbehov att göra. Vi har talat om detta i tidigare bloggartikel om ”bliss point” i högprocessad mat. Möjligen är det så att bliss point-optimerad högprocessad mat bidrar till att ”lura” hjärnans set point uppåt genom att ge andra effekter på hjärnan än att bara stilla verklig hunger?

Ett annat biologiskt fenomen som också bör spela in här är stress (vårt samhälle idag är generellt klart stressigare än förr, vi har stressigare arbetsliv och familjeliv, sämre sömn, alltmer skärmtid och ”onlinestress”, osv.) -stresshormonet kortisol ökar aptiten och höjer i längden sannolikt också set point.

Ett tredje är, enligt vår samlade erfarenhet, misslyckad bantning i sig. De flesta beskriver bantning som en jo-jo-effekt, men där slutvikten i regel är högre än startvikten var. Att trigga svältförsvaret genom uttalad viktnedgång verkar i sig kunna leda till en överkompensation där set point de facto höjs som en reaktion från kroppen.

Sedan spelar som vanligt våra gener in. Alla är inte lika känsliga för ”modern” mat eller stress vad gäller viktuppgång. Har man inte gener känsliga för fetmasjukdom, så har man sannolikt inte heller en lika ”lättlurad” set point?

 

Vad innebär allt detta för Dig? Hur ska man hantera en hög set point?

Ja, om du lever med en stor kropp och högt BMI, så är detta inte ditt fel. Du har fötts med fetmakänsliga gener och levt i ett modernt Sverige med mycket högprocessad mat, stress osv. Om du upplevt upprepade misslyckade jo-jo-bantningar så är inte heller detta ditt fel -bantning sänker kroppsvikten tillfälligt, men sänker inte set point i hjärnan. Vikttermostaten är alltså kvar på den ursprungliga, höga nivån. Därför går du upp i vikt igen förr eller senare.

En gång till -detta är inte ditt fel. Du är som människa helt normal.

Hur ska man hantera en hög set point i kroppen? Man kan numera behandla set point och sänka den. Gör man det så kommer kroppen att ”vilja” gå ner i vikt (till den nya lägre set point-nivån). Det finns idag två metoder, moderna fetmaläkemedel samt fetmakirurgi (gastric bypass och sleeve är vanligast). Det finns många artiklar om operationerna här på vår blogg om du vill läsa mer. Det en obesitasoperation gör är alltså att sänka set point i hjärnan till mer normala BMI-nivåer. Det är därför en nyopererad har minimalt med hungerkänslor och samtidigt en snabb viktnedgång. Man kan säga att kirurgin normaliserar systemet och återställer vikttermostaten till sin ursprungliga nivå.

 

Viktuppgång efter fetmakirurgi

Är då kirurgi den definitiva lösningen och sedan är allt fixat? Nej, så är det ju inte och vi träffar regelbundet patienter som gått upp i vikt efter sin operation. Hur kan det komma sig? Detta skall vi prata mer om i nästa bloggavsnitt, ”Set point för kroppsvikt, del 2. Viktuppgång före och efter en fetmaoperation”. Håll utkik! Om du redan är opererad och har upplevt just viktuppgång -var gärna med på en av våra repetitionskurser online.